- Project Runeberg -  Myter och sagor på väg genom världen /
169

(1925) [MARC] Author: Edvard Lehmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Allmogeliv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att pricka plommon till torkning eller plocka kärnor ur
körsbär. Och när det led mot jul: vad innebar det icke, när man
kom hem från skolan och luktade, att det artade sig till
julbak, och man kunde få hjälpa till både med degen och
kakorna och det andra, som julen för med sig? Alla händer,
som julklapparna sätta i gång, allt som plötsligt kunde göras
med nål och tråd, ja om det så blott var att klippa till
julgransprydnader!

Dylika dagar blir det genast ett annat liv i huset. Gamla
och unga, herrskap och tjänstefolk komma varandra
närmare. Det blir brådska och muntert liv. Enbart det att få
något annat att göra än det, man sysslar med varenda dag,
är tillräckligt för att sätta fart i sinnet. Och att behöva
varandras händer, både de fina och de grova — det för
mänskliga känslor med sig. För att icke tala om allt det roliga,
som följer med jul och fastlag, och som gör, att man är
tillsammans och roar sig av hjärtans lust — i stället för
bjudningar med uttråkade ansikten och stelt sätt.

*



Vi lära här känna våra egna mänskliga anlag, vår
medfödda lust att samlas i arbete och gamman, i sång och lek
med varandra; och då kunna vi förstå, vad det var, som
gladde de bortgångna släktena och med lätthet förde dem
genom deras arbetsfyllda liv.

Först och främst att kroppen får sin rätt, att arbetet
anlitar all styrkan i hela kroppen och alla dess lemmar och icke
blott sysselsätter det finger eller den arm, som ständigt skall
användas på samma sätt vid en maskin. Ty intet är så
tröttande, så förslöande som detta.

En tysk teolog, vilken tog plats som kroppsarbetare för att
sätta sig in i arbetarfrågan, försäkrar, att ingen
sysselsättning var så sträng, — fastän han var stark och van att
arbeta från barnsben, — som att stå med ena armen ständigt
utsträckt för att passa på en järnstång, vilken hela tiden skulle
hållas lodrät under arbetet. Och vilket elände är det icke, att
skördearbetarens rygg icke längre spännes av liens kraftiga
svängar, utan att han skall sitta på en klapprande
självbindare och i stället lägga hela sitt arbete i en enerverande
omtanke om maskinen!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/myter/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free