Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sagornas moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beräknat. Men sagan synes bekräfta, att man gjort denna
erfarenhet. Denna smedernas klipskhet, vilken ännu alltjämt
går igen i böndernas uppskattning av, vilka som äro de
klokaste, spinnes ut till en hel väv av fantasi, först och främst
kring den trollmakt, som smeden därigenom kom i besittning
av, och därnäst till de små smederna i underjordens och
bergens hålor och grottor, under stenar och i ättehögar, vilka
bäst kunna trollkonsterna samtidigt som de kunna smida de
underbaraste smycken och vapen. Smeder äro klyftiga och
händiga, de kunna göra så många saker av järn och stål, som
andra människor icke förmå göra efter — då kunna de väl
också andra konster: smida fast en häxa eller slå ut ögat på
en tjuv på sju mils avstånd. Men varför är skräddaren lika
slug, och varför är han den tappre hjälte, som besegrar
väldiga jättar blott med tillhjälp av sin nål? Det beror
naturligtvis även endast på, att det är något fel med hans ben
liksom med smedens, och att han överhuvudtaget bär de
kännetecken på svaghet, vilka nog till sist skola kora honom
till sagans älskling.
Och som det går skräddaren, går det krymplingen
överhuvudtaget. Till sist blir han, blott därför att han är
krympling, den sluge och segrande.
Så ha vi dessa människor, som icke precis äro små eller
svaga, men som på ett eller annat sätt utstötts ur samhället,
antingen därför att de ha skorv eller skabb eller någon
annan otäck åkomma. Även de komma sig upp tack vare den
motsatsens lag, som råder i sagorna. Ty vad ovan nämnts
om litenhet och storhet och allt annat, röjer ju en ständig
lust i sagodiktningen att uppställa motsatser. Dessa
skorviga och skabbiga måste enligt sagans logik ha alla utsikter
att en gång komma till makt och ära. Även de bli
naturligtvis de kloka, och de bli det till en viss grad också enligt
verklighetens logik. De smyga omkring och snoka upp, vad
andra icke kunna se, vilka likväl röra sig fritt omkring i det
mänskliga samhället. De sitta i sin vrå och fundera över
saker och ting, som de till sist få nytta av. Och därför
bygger dikten vidare och låter ibland den, som har hemliga
planer, dölja sig bakom smutsiga kläder och skorvigt skinn.
Eller också ger sagan efter för sitt begär efter motsatser och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
