Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sagornas moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och med för dem, som de berättades för, och icke blott för
våra mera civiliserade öron, finns det tillräckligt av över
hela världen. Ideligen förföljas vi ju också av den saga,
som myser över en list, som lyckats, oavsett om det gäller att
stjäla eller bedraga eller narra människor eller driva med
dem och föra dem ut på det hala — allt sådant som brukar
framkalla ett elakt skratt hos de människor, för vilka det
lyckas, eller hos andra, som höra talas om saken. Alla
dessa grova drag framträda desto tydligare, ju längre tillbaka
vi komma, när vi ha med negrer eller malajer att göra eller
till och med i de sagor, som man i våra dagar samlar bland
kalmucker eller ryssar.
Men hur långt tillbaka gå icke samtidigt de ädla
egenskaperna i sagornas historia! Hur gamla äro icke Askungen
med sin kyska natur och "den tredje brodern" med sitt
ärliga sinnelag! Hur långt tillbaka kunna vi icke gå och
likväl ständigt finna, att renheten och barmhärtigheten
belönas ! Hur tidigt lärde sig icke människan, att skenet
bedrar, och att man ofta bör vara mån om det, som världen
ratar!
Det finns en kristendom före Kristus i denna sagomoral,
ett prisande av "de i anden fattige", "de saktmodige",
"de renhjärtade" och av "hjärtats dolda människa i en stilla
och saktmodig själs okränkbara väsen". Det ligger häri ett
medvetande om den livets gång, som religiöst utformats i
den gamla övertygelsen om, att "Gud står emot de
högfärdiga, men de ödmjuka giver han sin nåd", och som kristligt
sett når sin höjdpunkt i detta yttrande av Kristus själv:
"den sten, som byggmästarna förkastade, har blivit en
hörnsten". Om Askungen och alla hennes syskon på jorden
gäller det, att de först förkastades och sedan kommo till
heders. Men här är mera än Askungen.
Vilja vi se, vad detta mera innebär, så låt oss höra
historien om de båda bröderna, berättad ur Jesu egen mun.
Där möta vi även äventyrslusten hos den yngste, medan
den äldste stannar hemma och trives utmärkt i de lugna
förhållandena. Och denne yngste, som kastar sig ut i livet och
slösar bort sina ägodelar på dess fröjder, han slutar i
svinstian — en plats, där hjälten i sagorna så ofta suttit. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
