Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Om rasläran, dess brister och faror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
Om rasläran, dess brister och faror.
Stora och ingripande rörelser ha i nyare tiden uppstått
genom rasläran, rörelser, som i själfva värket beteckna
en kulturvidrig riktning i den internationella politiken.
Benämningarna germanism, romanism och slavism ha
kommit att såsom politiska konstruktioner utmärka rivaliserande
och fiendtliga folkgrupper i en tid, då de skilda folken i
stället skulle ha insett behofvet af fredliga ömsesidiga
förhållanden och upplyst samförstånd.
Huru betydelselös rasfrågan är i Europa från
vetenskaplig synpunkt, framgår däraf, att alla de raser, hvaraf
de europeiska folken bestå, i själfva värket äro i nära
släktskap med hvarandra, eller äro syskonraser, tillhörande
den indo-europeiska släkten, ehuru med tillblandning af
tidigare, förhistoriska raser samt å vissa orter af turanska,
särskildt finska element.
Vissa forskare i Tyskland ha emellertid blifvit
vetenskapliga orostiftare och ställt sig i den nationella egoismens
eller chauvinismens tjänst samt sökt lämna intyg på den
germanska rasens öfverlägsenhet öfver den romanska och
den slaviska.
Länge trodde tyskarne, att en viss form på
hufvudskålen var utmärkande för dem alla, att de voro dolikocefaler,
långskallar, i motsats till fransmän, som i allmänhet äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
