- Project Runeberg -  Före, under och efter 1914. Världskriget. Orsaker och ansvar /
186

(1915) [MARC] Author: Anton Nyström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Världskriget af 1914 - II Afd - A. Världskrigets närmaste orsaker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Kungariket Serbien höll sig emellertid och dess kung,
Milan, sökte sitt stöd i Österrike, liksom ock hans son,
Alexander; men detta hade till påföljd, att denne och
hans gemål mördades, hvarpå den gamle, i landsflykt
lefvande, Peter Karageorgiewitsch kallades till kung i hans
ställe. Peter omfattade en motsatt politik och slöt sig till
Ryssland som Serbiens stöd.

Den storserbiska idén är en nationell rörelse, som i
och för sig ej bör förundra någon, ty öfverallt i Europa
har ju nationalitetsidén gjort sig gällande sedan ett
århundrade. Allra minst böra tyskarne med deras arbete
för germanismen, finna serbismen oberättigad. Men inför
de rådande politiska förhållandena å Balkanhalfön med
fördelningen af serber i skilda länder och provinser, där
de lefva vid sidan af andra folk, har den storserbiska
rörelsen varit skäligen fantastisk, och därtill kommer
hetsigheten i det serbiska lynnet, som lätt uppjagar
partilidelserna och drifver till ytterligheter. Serben är i hög grad
patriotiskt, men »anarkistiskt» anlagd, och uppgår alldeles
i politiken, d. v. s. de politiska debatterna och
partiväsendet. Partibildningen har i allmänhet grundats på
uppfattningen af den utländska politiken, det vill säga
Serbiens förhållande till Österrike-Ungern, Ryssland och Turkiet,
eller på inflytandet af ledande personligheter. Så skildras
förhållandena af den grundlige kännaren d:r A. Jensen i
hans intressanta arbete »Slavia» (1897). På hans fråga,
om ej Rysslands hjälp innebure en fara, ha sansade serber
gifvit samma svar: »Vår lilla stat kan ej lita endast på
sig själf, ty om vi afvisade den hand, som Ryssland
hjälpsamt räcker oss, äro vi utan förbarmande prisgifna åt
Österrike-Ungerns godtycke.»
Man kan ock förstå serbens
russofila tankegång däraf, att han ej glömmer, att Ryssland
gjutit strömmar af blod och rubler för hans lands befrielse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/na1914/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free