Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Världskriget af 1914 - II Afd - E. Krigets barbari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utesluter dock ingalunda, att en stor del af folket — om
det är dess majoritet eller icke, kunna vi ej uttala oss om
— alldeles ej är neutralt i sina känslor inför de
krigföringsmetoder, hvilka ha kommit till användning i detta
fruktansvärda krig och som nu senast kulminerade i
sänkandet af Lusitania. Missuppfattningen, att krig upphäfver
alla humanitetens lagar, kommer helt säkert att visa sig
ödesdiger icke blott för den framtida civilisationen, utan
framför allt för den mänskliga solidaritetskänsla, som är af
så särskildt stor betydelse för de små nationerna.»
Telegrammet var undertecknadt af: friherre Adelswärd,
öfverdirektör Victor Almquist, professor Gunnar Andersson,
professor Svante Arrhenius, doktor Ivan Bratt, fru Emilia
Broomé, Christian Eriksson, skulptören Carl Eldh, rektor T.
Fogelqvist, professor Gerard De Geer, fröken Signe Hebbe,
professor Israel Holmgren, författaren Tor Hedberg, skådespelaren
Ivan Hedqvist, docenten Arnold Josefson, professor Knut
Kjellberg, docenten Olof Kinberg, professor G. Kobb,
artisten Nils Kreuger, professor W. Leche, docenten Ludv.
Moberg, artisten Karl Nordström, docenten Alfred Petrén,
professor Otto Rosenberg, professor Torgny Segerstedt,
advokaten G. Stjernstedt, doktor Alma Sundquist,
författaren Hj. Söderberg, advokaten John Tjerneld, professor
Jules Åkerman.
För att rättfärdiga sitt barbariska luft- och
undervattenskrig mot England, säger man i Tyskland, att England
börjat att föra ett barbariskt krig mot Tyskland, då det
söker uthungra landet.
Men man tyckes ej ha förstått, att det i alla krig varit,
en själfklar sak, att, om ej afgörande snart sker med
vapenmakt, man beräknar, att brist på föda skall nödga till
kapitulering. Stora lidanden kunna därigenom uppstå,
men de kunna dock förebyggas, om man i tid sträcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
