Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fredens betingelser efter världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvifvel, att om förslag väckes att då söka bilägga tvisten
genom skiljedom, detta endast undantagsvis skall antagas,
om ett värkligt allvarsamt strldsspörsmål föreligger, hvilket
redan väckt de fientligt stämda folkens lidelser och
framkallat hotfulla opinionsyttringar. I de flesta fall skola
skiljedomstolar blott lyckas bilägga tvister, då stridsfrågan
ej varit af synnerlig betydelse och säkerligen ändå ej
medfört krig — därest ej en allmän traktatsbestämmelse om
ovillkorlig, för alla stridsspörsmål gällande skiljedomstol
på förhand antagits.
Härigenom blir debatten rörande en tvist af helt annat
slag, vida lugnare, vida fredligare, än då man å ömse
sidor har klart för sig, att enligt militaristisk och brutal
häfd man griper till vapen, om man ej blir ense, eller, att
börja med, företager rustningar och mobiliseringar, som
man omtalar i pressen och genast få betydelse af
argument i debatten.
Det är väl möjligt, att fredskongresser kunna genom
en fast hållning förhindra en mängd krig och tvinga på
opinionens väg till fredlig lösning af många nya tvister
staterna emellan. Men detta är långt ifrån nog, så länge
gamla sår än blöda, så länge rättskänslan ej fått
upprättelse. Brott mot mänskligheten klibba än vid många
troner, och i många länder är ännu en krigisk och
chauvinistisk opinion hos vissa partier rådande, hvarigenom en
normal, fredlig och human utveckling allt jämt möter
svåra hinder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
