Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rospiggar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det lekte i fingrarna och i mina bicipes. Men jag
var ju värd och begrep en värds förpliktelser.
Ingen humor, bara begär att visa rospiggarnas
längtan efter att behärska situationer, särskilt då de
träffa på en man som visat sig som deras välgörare
och vän. Men för en liter kunde de krypa på knäna.
Lyckligtvis kom smugglingen snart efteråt och de
kunde framstå som stolta individer, de där förnämt
gingo fram var de ville och hur de ville. De
förstörde mitt badhus, ty endast herrar bada och jag var
herre. De sköto sönder det och sprungo, då jag full av
vrede störtade ut beväpnad med bara knytnävarna.
Och de blevo ännu mera förfärade då jag kom med
boxhandskarna, vilka de betraktade som förskräckliga
tillhyggen, bakom vilka döden lurade.
Det enda roliga jag hört i norra Roslagen var ett
yttrande av en puckelryggig skomakare från Fogdön,
som en dag under abborrfiske träffade yxlografen
Andersson, vilken inbjöd honom att dela hans enkla
vickning med ost och bröd och brännvin. Skomakaren
sade: — Di säjer att den här Engström skriver så
möcke — men dä mästa är väl tryckt.
En förnäm kritik. Vilken av våra yrkeskritici har
presterat något liknande? Tanken är genial och ännu
oöverträffad. Ett fynd, en pärla.
Men skomakaren var naiv och saknade humor,
tankegång överhuvudtaget. Men han hade sunt
rospiggsförstånd. Han trodde att tidningar och böcker
tillkommo på ett mystiskt, outrett, men dock
naturligt sätt. Jag börjar på det yttersta i dessa dagar
tro detsamma.
Men humorn träffade jag i Stockholmsskärgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
