- Project Runeberg -  Naket o. s. v. /
97

(1944) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergslagsfolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle herrn ha sett de gubbarna äta ett
smörgåsbord. Bara det brukade vara som tio vanliga
middagsbord. Jag minns en stor middag här på herrgården
under gamlepatrons tid. Major Hök var med som
vanligt och han var en stor förståsigpåare, inte minst, då
det gällde vinet, och tyckte alltid, att det var för
kallt här. Därför infann han sig jämt litet före de
andra och mötte dem i förstun och delade ut
vinbuteljer: »Si här», sa han, »stoppa den här flaskan i
fickan, du bror, och du med ska ha en, och du, och
du! Värm dem ordentligt tills den ordentliga maten
kommer, för det är som vanligt illa tempererat. Det
skall vara byxficksvärme, annars kommer inte
bouquet’n till sin rätt. Det skall vara gott åt oss
som är herrskap — bondpatronerna förstå inte vin.»
Det skulle bli stor svepmiddag, nämligen, och en
massa bönder var inbjudna. Dottern i huset, som nu
är gammal och gift med en hög militär nere i
Stockholm, brukade få vara värdinna halva middagen och
servera gubbarna, ända till konversationen började bli
så våldsam, att ingen kvinna skulle ha stått ut med
den, om hon inte varit döv som en gravsten. Hon var
så vacker, att hon var som en måltid att se på, sade
gubbarna, och när de svåraste av dem redan vid
smörgåsbordet började tala om naturliga saker, såg
hon bara på dem så milt och gott och så oförstående,
att de kom av sig och började hicka och se generade
ut.

Just före den middagen, jag talar om, hade
hushållerskan — ty frun var död sedan många år —
kommit till fröken Beata och sagt: »Allrakäraste
fröken, jag vet rakt inte hur jag skall bära mig åt i dag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:05:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naketosv/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free