Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korpral Stork
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jaja, jag såg hur illa han gick, när han steg ur
åket, så var inte säker på gubben — — —
— Nej, jag vill inte börja bråk! Man blir så snäll,
när man tittar ut genom de där gamla rutörna. Jag
skulle vilja ha en sån där ruta. Men det finns
kanske nere i byn i någon gammal bod. Det kanske
kantorn kan hjälpa mig med?
— Säkert, sade kantorn.
— Efter han exerade, när jag gick på slätten,
kanske han kommer ihåg gamle gubben general
Hamiltong? Det var en karl det! Jag fick en hel
riksdaler av honom en gång när de hade fest hos
officerarna och jag fick lyfta löjtnant Freidenfeldt och
bära honom på ena armen som ett barn. Han vog lika
mycket som tre meniga. Han var mest mage, men det
var en hygglig karl. De var glada förstås efter all
punschen och all maten och var mest som kamrater
med oss, så simpla vi var. Ja, det var tider, det!
Och nu skall man sitta och vara rädd att mista sin
frihet och åka in på ålderdomshemmet! Men så länge
jag har ben och det finns skog, ska de inte få tag i
mig, det svor jag på! Hälsa dom det, kantorn!
— Det ordnar sig nog, skall Stork få se! Bara han
inte ligger och blir sjuk.
— Sjuk!! När en är frisk! Jag har aldrig haft ont i
kroppen sen jag var pojke och hade växtvärk. Och så
en gång när jag hade druckit femton flasker porter,
som fanjunkare Watz bjöd mig på. Men sen har jag
aldrig varit sjuk. Jo, en gång blev jag sjuk av ilska
och det var när prästen skällde ut mig på husförhöret.
Det glömmer jag aldrig. Jag gick ut och kräktes, så
arg var jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
