Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckoslanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordensdekorationer äro gåvor av Hans Majestät Kejsaren
och Tsaren av Ryssland, Hans Majestät Kejsaren av
Tyskland, Deras Högheter Storhertigen av
Hessen-Cassel, Anhalt och Luxembourg. Min värja är en
gåva av Hans Majestät Konung Umberto av Italien.
Jag tillhör en lysande ätt, en stolt ätt. Vi äro
bastarder av kongligt blod och hundra skalder ha
sjungit vår konglige stamfaders lov. Hederns lagar
blevo mig förestavade redan i vaggan och jag är
begåvad med denna övernaturliga tapperhet, som
tilldelas hjältarna i våra forntida sägner och sagor — —
(Här brast publiken ut i våldsamt skratt.)
— Vad?! Du skrattar, pöbel! Ve dig! Ty en skymf
är dubbelt kännbar för den som blivit uppfostrad till
ädel stolthet!
(Här vrålade åhörarna.)
— Haven I, vanbördingar, icke mera aktning för
mitt lysande namn?
(Generalen rörde hotfullt om i luften med sin
leksaksvärja medan hans tal drunknade i gapflin.)
— Men jag skall veta att hämnas etc. etc.
Talet var utmärkt skrivet och de eventuella
avbrotten väl beräknade. Slutligen drog han en
knallpulver-pistol och lossade ett skott mot någon hädare på
första plats, gjorde stolt helt om och försvann i
kulissen. Inropningar! Jubel!
Efter honom kom vissångaren Bondeson. I
gardistuniform och skor med träbottnar marscherade han
in, gjorde ett helvetiskt ställningssteg som kom
etablissemanget att gunga, lade in en näve
matsnus och uppstämde en beväringsvisa med lätt touche
av skabrositet. Han sjöng utmärkt och mycket, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
