Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klerikal belastning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag återvände till Norrköping och på våren
försiggick konfirmationen. Själva ceremoniens mystik
förbigick mig alldeles. Upplyftad kände jag mig ej.
Kamraterna vid min sida gräto men jag var stel av blygsel
över att ha givit efter för påtryckningarna och lånat
mig åt en så gränslös dumhet.
Var jag för övrigt inte medelpunkten för allas
intresse, målet för alla hånfulla blickar? En sådan
kostym som min måste ju dra uppmärksamheten till
sig. Och en större blygsel har jag aldrig senare
känt än den som de minuterna fyllde min själ. Ändå
hade jag svarat rätt på kyrkoherde Fogelqvists — min
kamrat Torstens far — frågor och hade anledning
att vara stolt. Men golvet var av sten och omöjligt
att sjunka igenom.
Jag hade bett att ingen av mina föräldrar skulle
närvara vid högtidligheten, ty jag ville bespara dem
mina kamraters gyckel. Det kanske låter otroligt,
men då vi sedermera kommit ut på kyrkogården, slet
en av mina nya medkristna sönder min rock med ett
energiskt ryck i det ena skörtet. Skjortan lyste fram
ur springan i ryggen.
Jag sprang hem och förbannade livet.
Dagen därpå anföll jag kamraten med en tigers
raseri, med avsikt att döda — men fick ohyggligt
med stryk, ty han var en storvuxen, nästan atletisk
lymmel. Än kan jag höra hans råa hånskratt, då han
givit mig den sista ohyggliga sparken, där jag låg
på skolgården och vred mig i kval. Måtte det ha
gått honom väl i livet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
