Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två historier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var alltså en hämnd på lång sikt, raffinerad och
effektiv.
Alla skrattade. Jag sade: — Nå ja, historien kan
ju vara lustig nog, men den är för chargerad och
förlorar på sin överdrift.
— Kanske, sade doktorn, men nu skall jag dra
den andra, som vid Gud inte är överdriven, utan
blodigt allvarsam. Den tilldrog sig för kort tid sedan
i domkyrkan i Münster. Riksbiskop Mūller skulle
predika. När han stigit upp på predikstolen, fick han
ögonen på en kyrkobesökare, som föreföll honom
icke vara av ren arisk härkomst.
Med befallande röst ropade han: »Alla som icke
äro arier torde genast lämna kyrkan!»
Ingen rörde sig. Ännu högre skallade biskopens
stämma: »Alla som ej äro av arisk ras lämna
ögonblickligen domkyrkan!»
Ändå rörde sig ingen. Men när biskopen ropade
för tredje gången, steg Kristus ned från korset, tog
sin moder Maria vid handen, gick rakt på mannen
som var orsaken till biskopens motvilja och sade:
»Kom du, lille Meyer, vi tre, vi gå härifrån.»
Och de tre gingo ut ur domkyrkan.
Det blev tystnad efter denna historia, ty skratt
passade icke just då — icke på grund av religiösa
hänsyn utan på grund av det fruktansvärda barbari
som ligger i rashatet och den allvarliga fara som
ligger i dess konsekvenser.
Den sista historien är bra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
