Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina modeller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— För er är ingenting omöjligt.
— Ni är alltför älskvärd. Men ni måste förlåta
mig. Klockan är lagom nu för mig att gå upp till
mina elever. Men ni intresserar mig. Kom tillbaka
om en timme.
— Går ni verkligen?
— Jag har plikter. Jag måste gå upp nu. Jag måste
be er gå. Men om en timme. Här.
Om en timme satt jag åter i lärarrummet. Jag
väntade en kvart. Sedan gick jag.
På kvällen telefonerade hon hem och frågade varför
jag gått. Jag svarade att jag alltid passar tid, att jag
är bekant för att jämt komma på minuten, helst lite
före, och att jag fordrar det av alla andra människor.
Jag väntar icke. Jag är icke skapad att vänta.
— Får jag komma nu?
— Ja, men genast. Var är ni?
— Långt ifrån er och jag har inte pengar till
spårvagn.
— Kom genast!
Hon kom efter en halvtimme. När jag mötte henne
i tamburen, fylldes den av en parfym, som jag icke
kände till. Jag tycker nu icke om parfymer utan
endast om den doft som omsvävar en rentvättad,
badad kvinna, och den doften känns icke, ty den är
absolut neutral. Men en kvinnas doft kan
framkallas — — —
Jag hjälpte henne av med hennes kappa —
Och i samma stund ringde det på dörren och in
kom min gamle kamrat bohemen—skulptören. Han
såg ut som en räddande ängel utan vingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
