Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vattnet i grottans andra ände, der han nu stod med nedböjdt
huf-vud och drack. Pieter tog en af flaskorna, som lågo på marken,
ock gick dit, der en källa porlade fram ur klippan och bildade
en liten bäck, som rann ned mot den håla, genom hvilken de
kommit in. Här sköljde han noga flaskan, fylde henne och räckte
drycken till sin försmäktande far. Denne drack begärligt och
sjönk sedan med en suck af lättnad tillbaka på sitt läger. Gossen
knäböjde bredvid honom och betraktade sorgset hans bleka ansigte.
»Vi äro här säkra för förföljelse», sade den sårade efter en
stund. »Ingen kaffer skall våga sig hit, ty de frukta för de
döde. En fruktansvärd strid stod här för tjugu år sedan. Jag
var med i den. I denna håla hade tusentals svarta inneslutit sig
för att försvara sig mot oss; men vi hopade buskväxter för
ingångarna och tände på, så att de qväfdes af röken allesammans.»
»Vi hafva med stor möda måst eröfra detta land», fortfor
han efter något uppehåll, då gossen betraktade honom med ett
uttryck af fasa. »Antingen vårt eller våra fienders blod måste
flyta. Men låt mig nu dricka en gång till; jag känner en hetta i
blodet och fruktar att den pil, som träffade min hand, var förgiftad.»
Gossen räckte honom ånyo flaskan, han tömde den i
bottnen och slöt sedan ögonen för att sofva. Då reste sig sonen och
gick bort till hästen. Han tog af honom sadeln och tyglarna
och lade dem på marken, lemnande djuret full frihet. Det strök
då, som för att tacka, hufvudet mot hans skuldra, skakade på
sig och gick derpå ut ur hålan att skaffa sig bete.
Då gossen åter kom fram till fadren, fann han honom
liggande med slutna ögon; andedrägten var oregelbunden och det
ryckte i händer och armar. Han såg dessa febertecken med djup
sorg, knäppte i hop händerna och bad en tyst bön till Gud om
hjelp för fadren i denna nöd. Mannen måtte hafva märkt sonens
närvaro, ty han öppnade ögonen, vände på hufvudet och försökte
resa sig.
»Det lider hastigt mot slutet», sade han. »Helsa moder
och syskonen, jag får ej mera återse dem! Blif en from man och
haf ditt fädernesland kärt! Var alltid trogen och sann och tapper,
Pieter Maritz, och kom i hog, att dina fäder hafva köpt detta land
med sitt lif!»
Han tystnade, emedan talförmågan tröt honom, och drack
ännu en gång ur flaskan, som Pieter Maritz ånyo fylt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
