- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
12

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Zulukonungens utskickade.

å efter slutad aftongudstjenst den underrättelsen
utbredde sig bland de här församlade boerfamiljerna,
att Pieter Maritz återvändt utan sin far, uppstämde
de en högljudd klagan. Det hade varit en svår dag.
Utom Andries Buurman, som utandats sin sista suck i
Makapans-poortshålan, hade en annan tapper man dödats i striden och tre
boer lågo sårade. Klaas Buurman, broder till Andries och farbror
till Pieter Maritz, lät brorsonen berätta, hvad som händt, och förde
honom sedan till en af de stora vagnarna, i hvilken den aflidnes
familj bodde. Här lågo gossens yngre syskon, en ståtlig skara
af fem gossar och tre flickor, i ljuf sömn under det skyddande
vagnstaket, och bredvid vagnen var en starkt bygd qvinna ifrigt
sysselsatt med att sörja för dragoxarna. Två svarte i ylleskjortor
och nakna ben och fötter gingo henne dervid lydigt till handa,
bredde ut hö åt kreaturen, gåfvo dem vatten och tvättade deras
af oket tryckta nackar. Så fylde den vaksamma hustrun utom
sina moderspligter äfven husbondens.

Då hon såg sin äldste son komma gående med fadrens vapen
och häst, långsamt och med bekymmerfull nppsyn, i sällskap med
Klaas, gick hon med fasta steg mot dem, strök det blonda håret
ur ansigtet och blickade frågande på sin son. Hon fick höra det
sorgliga budskapet, och tårarna runno långsamt och tungt ned för
kinderna. Under tiden trängde de svarta tjenarne sig fram,
lem-nande oxar och vagn, vexlade blickar och mumlade: »Baas
är död.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free