Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
missionären upp ögonen, satte sig upp och såg med sin milda
blick på gossens upprörda ansigte. I få ord meddelade denne
honom händelsen, och missionären, hvilken sofvit i kläderna hela
natten, steg genast ned och begaf sig, ledd af gossen, dit, der
fångarne och deras domare voro. Man hade redan fört de båda
zuluerna utom vagnringen och boerna följde med sina bössor på
armen de framför gående svarte. Nu gjorde alla halt, tjenarne
trädde bort från fångarne, och dessa lade armarna i kors öfver bröstet
och sågo med orörliga blickar på de hvite männens hårda, stränga
ansigten, då de nu gjorde sig skjutfärdiga. Fångarna voro ej
bundna, men gjorde icke något försök att fly, då de nog tänkte,
att de i alla fall ej kunde undgå de förföljande kulorna och väl
äfven ville bevara sin stams trotsiga sinne och dödsförakt inför
de hvite.
I detta ögonblick var missionären helt nära; han utsträckte
armarna mot boerna och ropade högt: »Hållen upp, hållen upp,
utgjuten ej dessa oskyldiga menniskors blod! I Guds namn,
hållen upp!»
Asynen af den vördnadsvärde mannen, hvilkens obetäckta,
hvita hufvud tycktes skina i morgonsolen, gjorde intryck på alla
de närvarande, och tonen i hans röst skakade deras hjertan. Boerna
satte bösskolfvarna mot marken, och fångarna betraktade sin
beskyddare med glada blickar. Men baas van der Goot, den äldste,
sade med missnöjd ton till missionären: »Hvarför vill ni hindra
oss att förpassa dessa odågor ur verlden? Sehepsels» — vid det
ordet pekade han på de svarte tjenarne — »hafva träffat på dem,
då de smögo sig kring våra vagnar, och alldeles säkert föra de ej
något godt i skölden.»
»Jag besvär er, baas, lemna dessa män i fred», sade
missionären. »De äro Tchetschwajos, den mägtige zulukonungens,
utskickade och de hafva fredliga afsigter. De äro utsända för att
taga reda på kristendomen, och jag ser Kristi kärlek deri, att han
ledt den vilda Tchetschwajos hjerta.»
Baasen skakade på hufvudet, tog den korta lerpipan ur
munnen, strök sitt gråa skägg och sade, bittert leende: »Tchetschwajo
bryr sig litet om kristendomen, vän; hvad som har vigt för honom,
det är plundring och mord, och dessa män äro hans spioner. För
öfrigt har han missionärer i sitt eget land, af hvilka han kan få
höra tillräckligt om kristendomen, om han verkligen skulle fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
