Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt land vedergälla missionärerna det goda, som vår fader gör.
Tillåt oss att resa vidare under vår faders skydd! Vi skola hålla
oss gömda i det rullande huset, när vi möta andra hvita, eller
kunna vara vår faders slafvar under resan.»
Missionären visste icke, hvad han skulle svara, då han lika
mycket önskade att fortfarande gifva skydd åt främlingarna som
han fruktade att blifva invecklad i politiska strider. Då nalkades
baas van der Goot och Pieter Maritz. Gossen var beväpnad med
patronrem och jagtknif, bar bössan på ryggen och ledde Jager
sadlad bredvid sig.
»Min vän», sade baas till missionären, »ni är till åren, och
de svarte, som ni har till er tjenst och i ert sällskap, skola göra
er många bekymmer, då ni blir ensam. Jag låter er derför få denne
yngling med er till er hjelp. Han skall hålla utkik på kanaljerna
och vara er till hands, när ni behöfver hans hjelp^
Missionären funderade och betraktade derpå gossen. Han
kände betydelsen af baas’ ord och märkte dennes misstro. Detta
gjorde, att han bestämde sig för att behålla de hotade zuluerna
i sitt sällskap. Gossens utseende behagade honom. Han hade
gladt sig åt att denne hade väckt och hemtat honom, och var nöjd
med detta val.
»Det är godt», sade han, »jag tackar er för er omtanke.»
Baas gick och missionären räckte gossen handen. »Vi skola
blifva goda vänner under resan», sade han leende. Gossen lyfte
på hatten och kysste missionären, hvilkens vänliga ansigte ingaf
honom vördnad och tillgifvenhet, på den bruna, skrynkliga
handen. Sedan svängde han sig upp i sadeln och såg uppmärksamt
på förberedelserna till resan och särskildt på zuluerna, som i
förnäm overksamhet stodo bredvid vagnen.
Oxarna voro nu förspända och bildade, då alla tolf paren
stodo framför hvarandra, en mycket lång rad. Det såg ännu
oredigt ut, ty draglinan, i hvilken de alla skulle draga, låg på
ryggen på flere af djuren och tvärtom nere på marken mellan
andra par. Det fanns inga gemensamma tömmar, utan de svarte
tjenarne måste gå bredvid kreaturen och styra dem med piskor,
och en af dem satt på kuskbocken för att drifva på de bakersta
oxarna. Denna plats hade Kobus intagit, och då han såg att alla
djuren voro fastgjorda vid sina ok, skrek han med gäll röst:
»Drag!» Detta rop förstodo alla oxarna, och den väldiga maskinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
