Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För sin värdighets skull och för juden och gossen, hvilka blefvo
lugnt sittande, gåfvo de dock ej efter för sin lust att springa
derifrån, utan gjorde våld på sig för att dölja sin rädsla. Under
det att sålunda den djupaste tystnad herskade, missionären gjorde
sina iakttagelser och allt rundt omkring den lilla plats, som
upplystes af lyktan, var mörker, hördes plötsligt ett ängsligt
suckande bland hornboskapen, och strax derpå ljöd ett
fruktans-värdt rytande alldeles i närheten. Ett oerhördt tumult uppstod
vid detta ljud, som tycktes skaka marken. Alla oxarna rusade
råmande upp och störtade sig åt alla håll, de vid vagnarne bundna
hästarna reste sig på bakbenen och ryckte så häftigt i remmarna,
att de tunga vagnarna rörde sig. Zuluerna hade rusat upp och
liöllo sina assagaier i hand, beredda till strid, juden låg
skrikande på marken, kullkastad af en oxe, Pieter Maritz höll sitt
gevär skjutfärdigt, och missionären hade öppnat dörren till lyktan
och lyste för att se, hvarifrån faran hotade.
Nu föll lyktskenet på öppningen i snåret mot floden, och då
fick man syn på två ofantliga lejon, på knappt 10 meters afstånd.
Djuren stodo orörliga bredvid hvarandra, deras stora hufvud
om-gåfvos af långa gula manar och de blickade omkring sig med
högtidligt allvar. Synbarligen voro de bländade af magnesiumljuset och
kunde icke se något af det, som låg framför dem. Ty allt var
mörkt utom den plats, på hvilken de stodo, som var så klart
upplyst, att man kunnat räkna morrhåren på dem.
Pieter Maritz sigtade och stod orörlig som en staty. Nu
tryckte han af, och träffadt i högra ögat störtade det ena lejonet.
Innan gossen hann sigta för nästa skott, rusade det andra lejonet
i stora språng modigt fram mot faran. Det var nu alldeles inpå
skytten, här bländades det icke längre af lyktskenet och med ett
slag af sin väldiga ram kunde det nu nå gossen. Men i detta
ögonblick af högsta fara kom hjelpen. Med blixtens hastighet
stälde sig två mörka, atletiska gestalter framför odjuret, och två
assagaier borrade sina hvassa, blanka stålspetsar i lejonets gap
och hjerta. Så betalade Humbati och Molihabantschi sin
tacksamhetsskuld till boersonen.
Nu kommo äfven de sju svarte tjenarne fram, väckta af
rytandet, af oxarnas bölande och af skottet. Christian hade blifvit
trampad af en af de flyende oxarna, så att ett stort stycke skinn
blifvit skrapadt af hans ena ben. Ehuru de nu sofvit nära åtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
