Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor hastighet drefvo molnen mot hvarandra och under hvarandra,
och solljuset försvann alldeles. Det blef mörkt, och alltjemt varade
den hemska stillheten. Då, i ett slag, utbröt ett våldsamt oväder.
Det såg ut som om blixtar i alla möjliga former i zigzag, snedt
och i båglinie, sprunge ut från jorden mot himmelen, och derpå
som om en eldskedja i många stycken fölle ned från molnen.
Blixtarna kommo så tätt, att man kunde räkna tjugu i minuten,
och ett sådant dunder skakade luften, att marken darrade under
fotterna. Detta räckte flere minuter och derpå utgöt himmelen
en sådan skur, att den liknade en ocean, som störtade ned ur
molnen. Det var alldeles mörkt; endast blixtarna upplyste
sceneriet. Nu korsade de ej längre hvarandra mellan himmel och
jord utan välte sig efter marken, såsom ormar af eld. Dundret
fortfor utan afbrott.
Pieter Maritz hade stigit af hästen och höll det darrande
djuret vid tygeln. Han såg bort åt vagnen, men upptäckte ej
någon af oxarna. De hade rusat derifrån, uppskrämda till det
yttersta, då stormen rasade lös, blixtarna tändes och åskan rullade.
Den tjutande vinden ryckte loss tälttaket, dref det uppåt som ett
segel och lät det fladdra som en jettelik flagga. De svarte hade
krupit under vagnen och sutto ångestfullt hopkrupna der. Bredvid
vagnen stod missionären; han höll äfven sin häst vid tygeln och
blickade med andakt upp mot himmelen. Hans hvita hufvud
syntes gossen obeskrifligt vördnadsbjudande. Blott ett ögonblick
var denna bild synlig för honom, det nästa doldes den åter af
mörkret. Nu rusade något förbi; det liknade en hjord af svin
med krökta ryggar, men då det kom alldeles intill gossen, såg
han att det var ett band hyenor. Deras hemska figurer försvunno
lika hastigt som de kommit. Djuren voro förskräckta och tänkte
blott på att fly undan åskvädret, liksom äfven hästarna i denna
stund ej räddes de farliga odjuren, utan stodo under det starkare
intrycket af de lössläppta elementen.
Vattenflödet hade redan efter en kort stund uppmjukat marken.
Den lösa sanden spolades ned från kullarna, och de mindre
stenarna rullade med. Dessa från höjderna flytande bäckar samlade
sig i dalarna, och snart flöt en flere fot djup ström genom den däld,
der de resande befunno sig. Missionären och Pieter Maritz måste
med sina hästar draga sig upp åt höjden för att undkomma floden,
och under skräck och fasa sällade sig de svarte tjenarne till dem„
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
