Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bongwamja, den aflidna konung Tandas kraal; den, som ligger
dernäst, är Quikazi; den tredje är Undabakaombi och den fjerde
Ulundi, i hvilken den store elefanten bor», upplyste Molihabantschi.
De togo vägen till den sistnämda kraalen, residensstaden. Men
staden framvisade ingen märkligare byggnad, utan blott en stor krets
af små flaggor, som svajade öfver kägelformiga tak och en stor
mängd låga, mörka hyddor. Äfven såg man mycket folk på vägen,
framlockade af främlingarnas ankomst. Residenset utgjordes af
en mängd ringar, den ena innanför den andra. Hvar ring
bildades af hyddor, och i midten var en stor, fri plats. Redan på
af-stånd kunde de resande från sina hästar se, huru det blixtrade
och blänkte på den öppna platsen. Då de kommit fram till
yttersta ringen, närmade sig några män, hvilka tycktes vara utsända
från hofvet. Deras frisyrer voro mycket konstrika. Den ene hade
två höga horn af hopklibbadt hår på hufvudet, i hvilka ett rundt
stycke elfenben, stort som en femöring, var lagdt ned öfver
pannan. En annan hade gjort oräkneliga bubblor af sitt hår.
Hos hvar och en var frisuren olika. De hade guldringar och
dyrbara mantlar af apskinn och band kring knäna, från hvilka
hvita oxsvansar frampå dinglade ned. Dessa helsade
Molihabantschi och de hvite med bugningar och ledsagade dem vidare. I
närheten af den stora, fria platsen stodo väl fem hundra krigare
i full vapenskrud, och bildade häck der främlingarna passerade.
Krigarne buro höga, spetsiga sköldar, som räckte dem från hakan
ned till fotterna, så att de kunde skydda hela kroppen. Sköldame
voro af läder, utsirade och rödmålade. För öfrigt hade de lätta
assagaier, ett spjut med blank stålspets och en kort klubba, som
kallades kirri. Hufvudet var prydt med röda fjädrar och hals,
bröst, armar och ben voro behängda med oxsvansar. De stodo
orörliga i dubbla rader, och endast de mörka ögonen rullade, och
granna, hvita tänder lyste i de svarta ansigtena, hvilka i motsats
till de öfriga sydafrikanska folken voro skäggbevuxna. Alla buro
en hårkrona på hjessan, men rundt omkring hufvudet och bak i
nacken var håret afrakadt. Hårkronan var omlindad med
perl-band. De voro vackra och högvuxna, alla lika långa,
muskelstarka och glänsande af fett.
Då de hvita passerat genom denna lefvande häck, inträdde
de på den öppna platsen och sågo sig helt öfverraskade omkring.
Så långt ögat kunde nå, endast sköldar, spjut och krigarfjädrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
