Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan han skakat hand med hvar och en af de hvite, tog
han missionären förtroligt i armen, beskref med den andra
handen en båge och sade på zuluernas språk, hvilket missionären
rätt väl förstod: »Landet ligger framför dig, du har kommit till
din son. Sof, der det behagar dig!»
Derpå bjöd han de hvite med en vink att sätta sig på gräset,
satte sig sjelf för att föregå dem med exempel och lät tjenarne
för sig och sina gäster nedsätta korgar, skålar och krus på fint
flätade mattor.
Då han satte sig, bröt ett förfärligt oväsen ut i sviten och
bland krigarne. Alla ropade: »Den store konungen sätter sig!
Himlens mägtige konung vill äta! Den starke elefanten är så nådig
att slå sig ned!»
Under flere minuter rullade detta rop som en åska genom
de täta leden; derpå följde åter dödstystnad. .De hvite sågo nu
Humbati komma fram ur sviten och sätta sig på monarkens högra
sida. De förstodo nu tydligt denne mans ställning. Han blickade
blygsamt ned på marken, helsade icke de bekanta, utan tycktes
blott vänta på sin konungs vink. På samma sätt betedde sig
Molihabantschi och de hofmän, som gått emot de hvita.
Konungen talade ej ett ord vidare, utan åt och drack. I de
prydligt flätade korgarna lågo apelsiner, meloner, granatäpplen
och andra frukter samt allehanda bakverk. I skålarna fanns det
mjölk och honing och i krusen rent vatten. Till de hvites
förvåning framsattes äfven flere flaskor champagne. Vinet var icke
kyldt, och bornerade starkt till följd af den starka värmen. Det
dracks derför icke heller i glas, utan i stora bägare af strutsägg,
som stodo på guldtallrikar. Efter konungen togo gästerna och
sedan hofvet, som i dag blott bestod af tolf män, Indunas, såsom
hos zuluerna hofmännen, de högsta råden och härförarne kallas.
De voro enklare smyckade än manskapet, men buro likväl flere
prydnader än konungen. Alla hade sköld och spjut, zuluns starka
spjut, som han icke kastar under striden, utan behåller i handen
för att under handgemänget segra eller dö med det. Det var ett
allt igenom krigiskt hof, och några qvinnor syntes ej till.
Måltiden räckte blott en qvart och afsåg mera att vara en
ceremoni, för att bjuda gästerna välkomna, än att de skulle äta sig mätta.
Konungens forskande blick hvilade under tiden på gästerna, och
i all synnerhet tycktes engelsmannens pallasch och patrontaska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
