Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De stämde upp krigssången och hoppade i luften med så gälla
rop, att lordens Rapp och Jager stegrade sig af förskräckelse.
Manövern fick emellertid ett oväntadt slut, hvilket uppfylde
de hvite med fasa. Sedan man ätit, hvarvid konungen och hans
svit erhöllo stekt oxkött och ett lätt öl och trupperna ett slags
skorpor af korn och små stycken pumpa, bröt konungen upp och
drog med en del af kåren längre mot norr, under det att andra
regimenten hemförlofvades. Mot aftonen närmade man sig en
by; konungen befalde att trupperna skulle innesluta den.
Inne-vånarne kommo framspringande under den största förfäran. På
en gång störtade Tschetschwajos krigare fram mot byn, hvarvid
de fruktansvärdt skreko. Efter en stund slogo lågorna upp från
byn, och vid deras sken såg man, huru innevånarue stöttes ned
med spjuten eller fingo hufvudena krossade med klubborna och
huru barnen kastades i lågorna. De hvite skreko af medlidande
och afsky, och missionären rusade fram till konungen och bad
om försköning. Men Tschetschwajo förvånades blott öfver denna
bön och rörde icke sin hand för att hindra blodbadet. Han
förklarade, att byn uppväckt hans missnöje, derför att en höfding
herskade der, som icke genast åtlydde hans befallningar. Han
förmodade, att upproriska planer smiddes i byn.
»O, det är fasansfullt, konung, det är fasansfullt!», ropade
missionären uppbragt. Dina egna undersåtar låter du mörda på
en blott misstanke! Och icke ens qvinnor och barn skonas!»
Tschetschwajo var omgifven af ett talrikt följe, hvilket som
vanligt lät hvar och en af hans handlingar åtföljas af ett högt
bifallsskri. Då smickrarne hörde missionärens ord och sågo hans
stolta hållning inför tyrannen och hans af förtrytelse lifvade
an-sigte, öfverföllos de af en häftig förskräckelse. Tysta veko de
hort från den man, som de annars, såsom en herskarens
gunstling, brukade behandla med den största uppmärksamhet och
ödmjukhet. Tschetschwajo sjelf rigtade en mörk blick på den gamle
mannen, och en sekund grep han tag i elfenbenshandtaget på
stridsyxan, som ville han krossa hufvudet på den djerfve talaren.
Men han besinnade sig.
»Min fader är mycket vis», sade han, »men detta är
konungens angelägenheter och dem förstår min fader icke.»
Efter dessa ord vände han sig om och gick med snabba
steg från skådeplatsen för sin straffande dom. Hofvet följde ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
