Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJORTONDE KAPITLET.
Mainze^kanze! Låten fienden komma!
oljande morgon, sedan konungen och hans jagtsällskap
hade ätit frukost, betarna blifvit utbrutna på de
fälda elefanterna och lastade på bärarne, lät
Tschet-schwajo fortsätta marschen åt sydost. Efter tre
timmars marsch mötte de ett annat krigartåg, hvars anförare djupt
bugade sig för konungen, som anmodade honom sluta sig till hans
här. De hvite igenkände i anföraren konungens broder
Dabula-manzi.
Prinsen var lika lång till växten som hans broder, men icke
så fet, och då alla hans lemmar förrådde krigiska öfningar och
smidighet, erbjöd hans gestalt en vacker syn. Han liknade
konungen, men kunde väl vara tio år yngre, och hans ansigte var
behagligt och manligt. Hans hår var hvarken lagdt i lockar eller
upptornadt eller afrakadt vid öronen, utan på europeiskt vis
kortklippt och täckte hufvudet som en kort, krusig pels. En enkel,
tumstjock guldring satt som en krona på hufvudet, och en
guldkedja med tunga länkar hängde kring halsen. Utom det lilla
skörtet af lejonhud kring höfterna, bar prinsen inga kläder. Hvad
som i synnerhet föll de hvita i ögonen, var hans vapen. Han
hade ett bakladdningsgevär i handen, och i en smal läderrem öfver
högra axeln hängde ett patronkök. Afven hans följeslagar voro
nakna och väpnade med bakladdningsgevär.
Konungen tycktes hafva väntat prinsens inträffande och
fortsatte vägen tillsammans med honom. Efter kort tid uppnådde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
