Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han vill haf va säker borgen för att Tschetschwajo verkligen
älskar freden. Hvarför har Tschetschwajo en så stor här under
vapen? Den brittiska regeringen känner sig derigenom oroad,
ty en väpnad magt af öfver fyrtio tusen man så nära dess
besittningar är en ständig hotelse. Regeringen gör Tschetschwajo
följande förslag: konungen minskar sin här, enligt aftal med
generalguvernören. Konungen uppgifver de fasta kraalerna längs
Tugela och Buffalo och drager sina garnisonstrupper längre
tillbaka. Konungen afträder viken Santa Lucia åt engelsmännen;
ty han intager på denna vik gevär och ammunition genom
utländska skeppare, och den brittiska regeringen befarar, att dessa
vapen skola användas i krig mot de brittiska besittningarna. Till
sist måste konungen tillåta, att en brittisk resident bor i Ulundi
och får deltaga i alla vigtiga öfverläggningar mellan konungen
och hans höfdingar. Vill konungen gå in på dessa vilkor, kån
den brittiska regeringen tryggt räkna på Zulurikets fredliga
af-sigter, och då skola frid och vänskap herska mellan båda, och
skall generalguvernören å sin sida göra allt för att efterkomma
Tschetschwajos önskningar. Ty det är den brittiska regeringens
upprigtiga önskan att upprätthålla freden och understödja alla de
Tschetschwajos företag, som hafva till syfte att främja landets
och undersåtarnas väl. Konungen behöfver icke frukta, att den
brittiska regeringen rustar ett krig mot honom. Den tryggar
sig blott af fredskärlek mot zuluernas krigiska lusta.
Generalguvernören helsar Tschetschwajo.»
Då missionären slutat brefvet, såg han på konungen Denne
hade råkat i ett så upprördt tillstånd, att han knappast kunde
andas. Han fick ej fram ett enda ord, då han nu ville gifva sin
vrede luft. Först frambröto enstaka stafvelser öfver hans läppar,
hans ansigte blodsprängdes, ådrorna svälde på pannan och
ögonen antogo en röd skiftning.
»Ha!», skrek han. »Ha! O! Sirajo! Samla hela arméen!
Dabulamanzi skall tåga dit! O, Humbati! Det är Humbatis
hand! Förrädaren! Sirajo, hemta hit förrädaren ur
engelsmännens händer, på det jag må med mina tänder slita hjertat ur
hans bröst!»
Konungen kunde icke säga mer, sinnesrörelsen qväfde
honom, han slet af sig perlhalsbandet, som om det varit orsaken
till hans beklämning, och sjönk derpå flämtande i hop. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
