- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
205

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som menas med piket-tjenst!», skrek underofficern, i det han
stötte med sin bösskolf i negerhopen, fullkomligt obekymrad om
hvar den träffade, för att bana sig en väg igenom den. »Har jag
kommenderat er att skjuta, livasaV Stån I på utpost för att stjäla?»

Derpå vände han sig till missionären med orden: »Herrarna
få ursäkta, men dessa negrer äro som kreatur. Förr skulle jag
kunna inöfva en nötkreaturshjord att sjunga God save the Quen
än att göra dessa fördömda swazikrigare till anständiga och
hederliga soldater. Dessa karlar skulle verkligen skjuta på hennes
majestät drottningens — Gud bevare henne! — kusk, om det fölle
den nådiga herskarinnan in att här promenera i vagn. Men hvad
vill det der säga? Der ligger ju en på marken. Nå, Gud ske lof,
det är ju bara en neger.»

»Ja, det är blott en svart», sade den gamle missionären med
rörd stämma. »Men jag försäkrar er, att med denne man dör
en bättre kristen än många tusen hvita. Titus Afrikanen, min
vän, min broder, se på mig! Hur känner du dig?»

Missionärens uttrycksfulla ton och åsynen af den dödligt
sårade mannen hade framkallat stillhet och lugn, och en stor ring
af svarta och hvita menniskor slöt sig kring den på marken
liggande höfdingen och den gamle man, som lutade sig öfver honom.

Titus Afrikanen slog upp ögonen och såg på missionären
med ett lyckligt leende. »Dit har kallat mig kristen, min fader»,
sade han. »Nu skall jag få skåda mannen på berget, som sträckte
handen mot mig. Jag skall möta Jesus Kristus.»

»Ja, du skall skåda honom, Frälsaren», sade missionären,
»hans frälsande hand skall fria dig ur syndaångesten och skall
räcka dig den krona, som är bestämd åt den, som vinner. Men
säg, min vän, kunna vi ej göra något för att rädda ditt lif? Om
vi förbinda dina sår, skall du kanske vederfås.»

Titus Afrikanen skakade matt sitt hufvud. »Här sitter
döden», sade han, och pekade på bröstet. »Låt mig ligga stilla!
Jag dör gerna hos dig, min fader. Du räddade min själ från
förderfvet. Innan jag kände dig, var jag blott ett vildt djur,
men du har gjort mig till en kristen.»

Missionären såg, att höfdingen talat sanning, då han
betecknade sin död som nära förestående, ty såret var nära hjertat och
blodet qvälde fram i enstaka droppar. Den sårades ansigte för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free