Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träffa med personer, som kunde gifva honom upplysning om
förhållandena i Zululandet. Men så väl missionären som Pieter
Maritz vägrade att lemna några uppgifter, och de båda yngre
missionärerna förklarade sanningsenligt, att de ingenting visste
om tillståndet i Tschetschwajos armé.
»Vi hafva nästan ett helt år ätit Tschetschwajos bröd, och
han har varit ädelmodig mot oss», sade den gamle mannen. »Det
vore derför förräderi, om vi sade något om hans här och hans
planer.»
Den engelske officern blef icke nöjd med detta svar, emedan
han ifrigt önskat att få någon underrättelse om fienden; men kunde
likväl ej underlåta att finna, att det var en nobel vägran af dessa
Tschetschwajos gäster. Han öfverlade en stund och sade derpå,
att han, med hänsyn till missionärens ålder och kall, ej ville lägga
hinder i vägen för hans och de andra missionärernas vidare resa.
Den unge mannen deremot, hvilken tycktes vara en boer, skulle
föras till hufvudqvarteret i Utrecht för att inställa sig för
öfverste Wood. »Jag lemnar er häst och vapen», sade
kommendanten till Pieter Maritz, »då jag litar på, att ni ej ämnar göra något
försök att fly. Ni måste komma i hog, hvad hvarje engelsk
undersåtes pligt bjuder.»
Dermed lemnade han de resande, ordnade om att Pieter
Maritz följande morgon under betäckning skulle föras till Utrecht
och återvände till sitt sofrum.
De resande slogo upp sitt nattqvarter i en byggning på
Potgieters farm, och den gamle missionären och Pieter Maritz
samtalade med hvarandra om sina nya öden. De upplefvanden,
de tillsammans haft, läto dem betrakta detta sista år som en
oöf-verskådligt lång tid. Synnerligast för Pieter Maritz, för hvilken
tiden ännu gick långsamt, emedan han var ung, syntes återblicken
på det förgångna, på resan från boerlägret i norra Transvaal till
zuluernas garnisonsstäder i sydöstra Afrika, nästan som en
evighet, och han kunde icke vänja sig vid den tanken, att nödgas
lemna den gamle mannen. Denne förklarade det vara sin pligt,
att stanna med de yngre bröderna och att jemte dem bilda en
missionsstation, antingen i Transvaal eller Zululandet, så snart
kriget vore slut. »Hvad dig angår, Pieter Maritz», sade han,
»hoppas jag, att du snart skall vara tillbaka hemma hos dina
anhöriga. Den engelske kommendanten i Utrecht skall förmod-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
