Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in pojken! Han skall sitta inom lås och bom, till dess han vet,
hvilken är hans suverän.»
Pieter Maritz stod som förstenad. Så illa hade ju icke ens
röfvaren i Drakberget behandlat honom. Han skulle blifva
häktad! En lång, förebrående blick fäste han på öfversten, som
uttalat hans dom, och en förlamande trötthet öfverföll honom. Nu
först kände han, huru stela hans ben voro, och huru
sönderbråkad han var i hela kroppen af den långa ridten. Men öfversten
tog icke vidare notis om honom, utan betraktade kartan framför
sig och samtalade med de andre officerame. Det tycktes icke
bekomma honom något, att han dömt en fri boerson till fängelse.
Under tiden hade officern gått ut och kom efter en stund
tillbaka in med en underofficer. »Den här unge mannen är det»,
sade han, och pekade på Pieter Maritz.
Underofficern högg hårdt tag i Pieter Maritz’ arm och tog
i bössan, han bar på ryggen. Denna rörelse väckte Pieter Maritz
ur hans domning. Han ville göra sig lös och skrek högt: »Lemna
mig min frihet! Geväret är mitt!»
Öfversten rynkade ögonbrynen. »Laga att pojken kommer
ut!», sade han till underofficern.
Denne tog fastare tag och under det han drog i gossen,
rubbades läderremmen, på hvilken Tschetschwajos ring hängde,
och det glänsande smycket föll fram ur blusen, i hvilken det
varit instoppadt.
»Hvad är det der för en besynnerlig tingest?», frågade
löjtnant Thomson, som stod bredvid. Afven de andra officerarne
blefvo uppmärksamma, och underofficem tog af gossen remmen och
visade ringen.
»Hvad betyder den der sällsamma ringen?», frågade
öfversten.
»Det är en ring, som tillhört konung Tschetschwajo», sade
Pieter Maritz. »Han har gifvit mig den som pris för
målskjutning. Han var vänligare mot mig än ni.»
Officerarne läto ringen gå ur hand i hand, under det de
skrattade öfver gossens svar.
»En underlig tingest», sade öfverste Wood, »Gif den
tillbaka åt gossen! För öfrigt är den ett bevis på hans vänskapliga
förhållande till negrerna och jag förundrar mig nu icke öfver, att
han ej vill lemna oss några upplysningar. Gå ni med, löjtnant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
