Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sigten. De inbjödo med sina råa drag just ej till närmare
umgänge. Han gick bland dem med sorgsna tankar och var
nästan glad, då rasten var öfver och han åter blef instängd. På
middagen kom löjtnant Thomson för att inspektera och frågade
honom då ånyo, om han visste, hvilken hans suverän var, och om
han nu ville lemna upplysning om zuluarmén.
Men Pieter Maritz lade armarna i kors öfver bröstet och
svarade blott med en föraktfull blick. Officern gick, och Pieter
Maritz var åter ensam bakom de gallerförsedda fönstren.
Så gick det äfven följande dag. Den ena dagen följde på
den andra, och Pieter Maritz satt fortfarande i fängelse. De
andra fångarna vexlade. Några blefvo lössläppta, och andra
kom-mo i deras ställe, och blott Pieter Maritz blef qvar. Det föreföll
honom, som om företrädesvis supiga engelska soldater sattes in;
ty ofta var det på aftonen, som någon person under skrik och
väsen fördes dit af patrullerande soldater, och Pieter Maritz
förvånade sig öfver den starka bränvinslukten i fängelset. Han var
i tysthet ursinnig öfver sin långa fångenskap, men tillika fast
besluten att icke gifva efter, om han också skulle sitta der för
alltid. Hans tröst var, att Jager hade det bra. Den gamle boern,
som hyste deltagande för honom och äfven gerna pratade bort
en stund, besökte honom nästan hvar afton och berättade för
honom om det, som tilldrog sig ute i verlden. Han sade, att en
af hans drängar dagligen motionerade hästen, och han hade stält
om, att drängen då tog vägen förbi Pieter Maritz’ fönster. Pieter
Maritz nickade åt Jager och kände sig lugnad, då han såg, att
djuret gladt trafvade å stad.
Den gamle boern berättade, att han för hvar fånge fick fem
shilling om dagen i kostpenningar, men att han, om någon rymde,
enligt kontrakt skulle betala fem pund; derför passade han noga
på, så att ingen kunde komma undan, och hittills hade han icke
haft att erlägga någon plikt. Han berättade äfven om
krigshändelserna. Från tre sidor, sade han, skulle de engelska trupperna
inrycka i Zululandet: öfverste Wood från Transvaal, öfversteGlyn
från Helpmakaar i Natal och öfverste Pearson från Greytown i
Natal. Alla tre kolonnerna skulle marschera rakt på Ulundi. På
stranden af Tugelafloden hade sir Bartie Frere, i närvaro af
brittiska vederbörande och mycket folk, låtit uppläsa ett ultimatum,
en fordran till Tschetschwajo att antaga de framstälda vilkoren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
