- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
262

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillsammans till det tält, der dragonofficerarne spisade. Det var
ett aflångt tält med brädslaget golf, och tältduksväggarna voro
invändigt fodrade med hvitt och rödt tyg, så att det stora rummet
såg högst trefligt ut. Ett långt bord för fyrtio personer var dukadt
och såg ännu mer glänsande ut än supébordet hos sekreteraren i
Pretoria. Det var fullsatt med silfverpjeser, fint porslin och kristall.
Sällskapet var äfven lysande: endast officerare i rika uniformer
från dragonregimetet och öfriga truppafdelningar, då äfven lord
Fitzherberts kamrater inbjudit sina vänner.

Lord Fitzlierbert presenterade boersonen, som i sin enkla
drägt bjert stack af mot de öfriga, för officerarne, och tillade, att
detta var den yngling, som han så ofta berättat om, en oförliknelig
ryttare och det modigaste sinne. Alla skakade hand med honom,
och Pieter Maritz kände sig helt underlig till mods, bland alla
dessa förnäma herrar, som mottogo honom så vänligt. Äfven
fransmannen, löjtnant Dubois, var närvarande. Han hade mottagit
lordens inbjudning och skakade, äfven han, helt vänskapligt hand
med Pieter Maritz, hvarvid han sade, att det var en lycka, att
lord Fitzherbert kom i tid, ty i nästa minut skulle han verkligen
skjutit.

Derpå satte sig alla till bords, och Pieter Maritz till höger
om sin värd. Ett brokigt sällskap af tjenare — engelsmän, svarte,
inder med turbaner — kringbjödo utsökta rätter, och det blef en
glad middag. Allehanda nyheter om zuluema voro i omlopp.
En af officerarne berättade, att zuluarmén vid Isandula förlorat
femtedelen af sitt manskap, och att Tschetschwajo i
förskräckelsen öfver en sådan förlust vändt sig till biskop Schröder vid
norska missionen med begäran, att han skulle förmedla freden. Han
ville antaga guvernementets vilkor och hade redan till tecken på
sin fredliga sinnesstämning sändt tusen oxar till gränsen, hvilka
han erbjöd lord Chelmsford som gåfva. En annan officer sade,
att man efter nederlaget vid Isandula icke skulle sluta fred utan
till straff nedhugga hela zuluhären. Men lord Fitzherbert ropade
högt: »Jag har sett Tschetschwajo och lärt känna hans här. I
kännen honom icke, om I menen, att han ber om fred. Han har
oss ju nästan helt och hållet i säcken, och I tron, att han skulle
krypa till bönboken. Han har nedgjort tredjedelen af öfverste
Glyns kolonn; öfverste Wood måste hålla sig orörlig vid
Liine-burg och har ej en tanke på att gå öfver gränsen. Och den tredje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free