Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flaskor eller korgar med hafsfisk på långa, svigtande bamburör,
utbjödo med entonigt rop sina varor.
Pieter Maritz fann efter något sökande major Walkers qvarter
och fördes af en ordonnans in i hans rum. Majoren bodde i tre
rum på nedre bottnen, hvilka lågo i fil och stodo i förbindelse med
bvarandra genom öppna flygeldörrar. Fönstren voro skyddade
för solhettan genom jalusier och markiser, och Pieter Maritz erfor
en behaglig svalka i rummet. Men majoren tycktes lida mycket
af hettan. Han var en fetlagd man, fulla sex fot lång, med ett
stort rödt skägg, som infattade ett rödbrunt ansigte, och med
en djup basstämma. Han bjöd Pieter Maritz sitta ned vid ett
bord i mellersta rummet, der en officer och två underofficerare
skrefvo, och fortsatte derpå med den sysselsättning, som Pieter
Maritz för ett ögonblick afbrutit och som bestod i att gå fram
och tillbaka genom rummen och gräla. Hans uniform var
uppknäppt och han flägtade sig med en jettelik ostindisk silkesduk
och rökte en ostindisk cigarr. I rummet till höger stod en butelj
sherry och i rummet till venster en butelj portvin, och när
majoren under sin vandring kom fram till ettdera bordet, fylde han
och tömde ett glas. Men då han var i mellersta rummet, ringde
han med en liten klocka och lät sin betjent, en brunögd inder,
gifva sig en brandy-pawnee till afkylning. Majoren grälade på
ingeniörema. Hvad dessa förbrutit för att väcka majorens vrede,
uppfattade ej Pieter Maritz, men han talade mycket om lärde och
stympare och folk, som kunde alla propositionerna i Euklides på
sina fem fingrar, men ändå ej förstodo att bygga en duglig skans
eller en hållbar bro.
På en gång blef majoren stående, och orden stockade sig i
halsen på honom. Han skulle just slå i ett glas portvin, då han
höll inne och stirrade på mattan under bordet. Pieter Maritz
tittade dit och såg, att mattan rörde sig i vågor. I nästa
ögonblick rusade majoren full af fasa in i mellanrummet, och de, som
sutto vid bordet, foro upp från sina stolar. »En orm!», skrek
majoren och grep efter sin sabel, och strax derpå visade det sig, att
han gissat rätt. Mattan kastades undan, och en fem fot lång
cobra, gul till färgen, kom fram. Den reste sig, blåste upp
halsskinnet och vaggade fram och tillbaka med hufvudet och hväste,
på samma gång som tungan var i ständig rörelse.
Det kostade möda och fordrade skyndsamhet och skicklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
