Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utanför en lång kedja af dubbla poster och lyssnade, med bössan
framför sig på sadelknappen, till hvart rassel i det höga gräset
och spejade med nedböjdt hufvud efter hvar skugga, som drog
öfver slätten eller föll från buskaget.
Pieter Maritz förvärfvade sig i denna stränga tjenst sina
förmäns högsta belåtenhet. Löjtnant Dubois med hundra ryttare
hörde till öfverste Laws förtrupp, och han var alltid i spetsen med
Pieter Maritz. Emellanåt sällade sig äfven major Walker på sin
höga, bruna häst till dem, och vid sådana tillfällen utbytte de
båda officerarne historier från sina tidigare krigsår, hvilka i hög
grad roade Pieter Maritz. Båda hade varit i Kina och deltagit i
grefve Palikaos plundringståg. Bland annat berättade majoren,
huru han en gång vid en rekognoscering öfverfallits och ryckts
från hästen af en skara kineser, hvilka sedan satt in honom i en
bambubur, burit honom från stad till stad och stält honom i
templen som sevärdhet, så att mandarinerna och folket rusat
tillsammans för att se »den store, rödhårige barbaren» och bombardera
honom med döda råttor, ruttna ägg och katthufvud. Pieter Maritz
måste gapskratta vid tanken, på hvilken syn den väldiga figuren
måtte hafva erbjudit i den trånga buren, och majoren sparade
icke på åskådliga bilder, under det han berättade, och rullade
med ögonen och svor.
Den 29. Mars gjorde hären halt vid kraalen Inyoni och
till-bragte natten i det befästa lägret. Den 30. anlände den till
kraalen Amatikulo vid floden af samma namn och slog upp sina tält
der. Kraalen var öfvergifven, och ej ett spår af innevånarne
syntes till; likväl visade sig under marschen här och der enstaka,
väpnade zuluer, som, gömda i gräset, betraktade det fiendtliga
lägret, men försvunno hastigt som antiloper, då ryttarne ville
tillfångataga dem.
Den 1. April bröt man upp från Amatikulo, öfvergick floden
och fortsatte vägen mot öster. Det var en klar, varm dag, ehuru
mot middagen några moln blefvo synliga vid horisonten, som
togos för åskmoln. Men det var moln af annan art. Snart kommo
de närmare, fylde luften med ett förskräckligt sjungande och sänkte
sig ned som snöflingor. Det var gräshoppor, som af den lätta
nordanvinden drefvos mot söder. Deras hvita, blåaktigt
genomskinliga vingar buro dem sakta som fallskärmar ned mot jorden,
och de täckte snart allt, gräs, buskar, träd, vagnar, kanoner, djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
