Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
officerare åter blef vo förenade under det enda namn, som kan
förskaffa dem verkligt erkännande.»
Han helsade med en lätt, artig rörelse med handen och
vände tillbaka till generalen, under det löjtnant Dubois såg efter
honom med en tår i ögat och frammumlande några eder. Pieter
Maritz vågade ej störa löjtnanten, ehuru han gerna velat fråga,
hvilken främlingen var. Men under det han tyst red bredvid
fransmannen, och de försökte upphinna boerna, hvilka de blifvit
efter ett stycke, bröt denne sjelf tystnaden, lättade först sitt hjerta
med några svordomar och sade derpå: »Det är Frankrikes
kejsar-prins, Napoleon IH:s son. Så djupt har Frankrike sjunkit, att
arfvingen till dess tron måste draga till Afrika för att upprätthålla
sitt namns krigarära.»
Inom kort ledde marschen till ett ställe, som Pieter Maritz
lifligt påminde sig från den morgon, då han som fånge förts af
den underofficer, som skrattade så gerna. Det höga Isandulaberget
låg för hans blick, och nedanför det var den plats, der lägret stått.
Men nu syntes inga hvita tält som då, ingen rök från lägereldar,
intet vimmel af röda rockar. Allt var grönt, öfverklädt med
Sydafrikas rika växtlighet, och på detta afstånd utvisade ingenting
den plats, der så många menniskor kämpat och blödt.
Först på närmare håll såg Pieter Maritz spår efter den strid,
han åsett, och hvilkens förskräckliga utgång han blott med knapp
nöd undsluppit. Han visade löjtnant Dubois på de ställningar,
som de engelska trupperna innehaft, och sedan denne meddelat
generalen det, vände sig engelsmännens uppmärksamhet åt rätta
hållet.
Mellan buskaget och i det höga gräset, hvilket yppigt frodats,
sedan det gödslats med blod och lik, visade sig nu på denna dödens
plats ulanernas och dragonernas glänsande vapen och uniformer,
och under det officerare och manskap med sökande blickar
genom-ströfvade fältet, erbjöd sig en gripande syn för boersonens blick.
Ingen europés fot hade sedan den blodiga dagen beträdt slagfältet,
och äfven kafferna hade, i sin rädsla för döda, undvikit platsen.
Här lågo döda kroppar, engelsmän, helt och hållet afklädda, hvilkas
kött blifvit förtärdt af rofdjur och insekter, i de ställningar, som
de döende intagit. I rader lågo benranglen, än med handen knuten,
än omslutande vapnet med den. Af ven lemningar efter hästar,
mulåsnor och oxar lågo öfverallt så som de träffats af zuluernas
Ni em ann, Pieter Maritz. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
