- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
321

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

igenkändes såsom den kungliga hofstaten. Främst stod en person,
stödd mot en ljus staf, och Pieter Maritz igenkände i den väldiga
gestalten konungen sjelf.

Men knappt hade boersonen fått sigte på konungen, förr än
kulorna började hvina kring hufvudet på honom, och han såg
en liten af delning af gardet med snabba steg springa mot honom.
I en sekund vände han sin häst och jagade derifrån.

Då han nu återkom till den plats, der han lemnat sina
kamrater, hade landskapsbilden förändrat sig. Han höll in Jager
och blickade med spänning åt alla sidor. De män, som satt efter
honom, syntes ej till, och äfven Lickasikraalen var fullkomligt
försvunnen. Engelska härens kavalleri drog sig tillbaka mot
fyrkanten. Fyrkanten rörde sig långsamt framåt. Emellertid fängslades
hans blick af en sällsam uppenbarelse: parallelt med den engelska
hären, på ett afstånd af omkring två tusen steg, marscherade en
zuluhär på fyrkantens högra flank. Den var äfvenledes formerad
i fyrkant och liknade som skuggan den engelska armén. Stilla
och dystert drog den fram och i samma långsamma takt.

Solen stod redan temligen högt på himmelen; det var mellan
åtta och nio på morgonen. Det afrikanska landskapet låg i sin
fulla färgprakt. Himlen var strålande blå, jorden grön, och en
violett färgton omslöt det hela. Den klara luften kom föremålen
att tydligt framträda. Pieter Maritz såg det engelska infanteriets
röda linier och blixtrande vapen, och de praktfulla, med hvitt
prydda ulanuniformerna, såg de olika regimentenas broderade
sidenfanor fladdra öfver hjelmarna och hörde klangen af Bule Britannia.
För att uppmuntra trupperna lät lord Chelmsford musikkorpsen
spela. Deremot drogo zuluerna tigande och hotfulla fram, väntande
på det ögonblick, då de med fördel skulle kunna störta sig öfver
fienden.

Då blef Pieter Maritz varse en andra zuluhär. Den kom
plötsligt fram bakom en långsträckt låg skog och marscherade
venster om engelsmännen, ehuru på långt afstånd. Och nu syntes
slutligen en tredje svart skara framför Ulundi, som ryckte fram
mot den engelska fronten. Sålunda var den framtågande fyrkanten
omsluten på tre sidor, och konung Tschetschwajo åsåg på afstånd
det slag, som skulle afgöra hans rikes öde, och hoppades
säkerligen, att engelsmännen ej skulle kunna på öppna fältet hålla
stånd mot hans regimentens stormning.

Niemann, Pieter Maritx.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free