Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flugorna, som besvärade dem, och olika slag af foglar flaxade
kring deras hufvud och satte sig till och med på de korta
hornen eller på nosarna för att fånga de insekter, som sökte sticka
de brokiga jettedjuren i näsborrarna. Det var en ståtlig syn.
Djurens orangefärgade, svartfläckiga hud glänste i solskenet och
skiftade vid hvarje rörelse, liknande ömsom atlas, ömsom
guldbrons. De stora svarta ögonen voro af en underbar skönhet,
milda som antilopernas, men ännu mera djupa och glänsande.
»Jag har aldrig vetat, hvad giraffer äro», hviskade lorden till
sin vän. »Jag har sett dem i de zoologiska trädgårdarna i Paris
och London, men i det kalla klimatet och i fångenskapen hade
de alls ingen likhet med dessa underbart sköna djur.»
Pieter Maritz nickade. Hans hjerta bultade.
»Jag skjuter icke», sade han. »Djuren äro för vackra och
de göra icke någon skada.»
»Jag skjuter», svarade lorden, »jag kan icke låta bli.»
I detta ögonblick, då engelsmannen lyfte sin bössa, rörde
sig en vindflägt i grenarna, och denna pust blåste från ryttarne
till girafferna. Genast stannade de, upphörde att beta och rigtade
sina underbara ögon mot det ställe, der jägarne voro, under det
att de sträckte sina hufvud högt i luften. Lord Fitzherbert blef
orolig och sköt fort, enär han fruktade, att djuren skulle undfly
honom. Hans skott måtte hafva träffat, ty ett af djuren ryckte
tillsammans. Derpå trafvade hela hjorden bort från stranden.
»Vi sätta efter dem», ropade engelsmannen ifrigt.
Båda drefvo fram sina hästar, och under ridten sköt lorden
två gånger till. Men hans skott hade ingen verkan, djuren sprungo
på. De sprungo i traf, helt makligt, som det syntes; men det
afstånd, som skilde dem från deras förföljare blef likväl allt större
och större. Jägarne redo den starkaste galopp, men de kommo
ej girafferna närmare, ty hvart steg, som de högbenta djuren togo,
var åtminstone tolf fot långt, och det var klart, att hästarna ej
kunde springa i kapp med sådana ben. Ryttarne erinrade sig
sitt militäriska uppdrag och vände om, sedan de ridit en half mil
inåt landet. Hade jagten varit utan framgång, skulle lyckan
likväl på hemvägen blifva dem bevågen. Pieter Maritz blef varse
några zuluer, som smögo omkring i buskarna, och det föreföll
honom, som igenkände han en af dem. Visserligen hade han
blott sett honom en sekund, då mannen sprang tvärs öfver en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
