Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pieter Maritz åtog sig lydigt det uppdrag, presidenten gifvit
honom, och dagen derpå red han från Pretoria åt söder till
Oranje-fristatens område. Han var helt stolt öfver det förtroende, de
utmärktaste männen satte till honom, och glad i hoppet om en
lycklig framtid för sitt folk.
Han var några mil från Heidelberg, då han fick se vapen
glänsa och strax derpå igenkände dragonernas uniform. Ett
ögonblick tänkte han, att det vore rådligast att ej möta patrullen, utan
gripa till flykten; ty han visste sig vara stadd i ett mot
engelsmännen fiendtligt ärende. Men så sade han sig, att det ännu var
fred, och att han icke hade orsak, att försena sin resa med en
omväg, och’ väl ej handlade så klokt i att göra sig misstänkt
genom att fly och kanske derigenom locka förföljare efter sig.
Så red han då lugnt vidare och blef, då han kom närmare,
angenämt öfverraskad, när han igenkände sin vän, lord Adolphus
Fitzherbert, som han ej sett på ett år.
Men den engelske officern gjorde ingen glad min, då han
såg Pieter Maritz, och på hans vink red genast en sergeant fram
mot Jager och fattade hästen vid tygeln.
»Ni är min fånge!», ropade lorden. »Sergeant, låt fången
lemna er sina vapen!»
Pieter Maritz blef i högsta grad bestört öfver denna
hels-ning, och i första ögonblicket ämnade han kasta om hästen, gifva
honom sporrarna och ila derifrån. Men han insåg, att det redan
var för sent, och, räckande bössan och svärdet åt underofficern,
vände han sig med en stolt åtbörd till den engelska officern och
frågade honom, hvad detta öfverfall hade att betyda.
»Vill ni gifva mig ert hedersord på att ej göra något
försök att fly?», frågade lorden. »Jag säger er på förhand, att jag
måste taga er häst från er, om ni vägrar.»
»Jag skall ej göra något rymningsförsök, så länge jag är
hos er», svarade Pieter Maritz, som läste en ovanlig rörelse i sin
väns drag.
»Nåväl då», sade denne, »sergeant, släpp tygeln!»
Underofficern lydde, och Pieter Maritz red utan vapen
bredvid lorden i spetsen för dragontruppen, hvilken gjort helt om
för att återvända till Heidelberg.
»Ack, Pieter Maritz, käre vän», sade lorden nu, då han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
