Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
General Colley lät hela kolonnen marschera fram till den
egendomliga bergskäglan, der stigningen var så brant, att det
för kavalleriet blef omöjligt att fortsätta. Här gjorde han halt
och delade sin skara. Husarerna, dragonerna och två kompanier
infanteri erhöllo ordre att stanna här nere som reserv och
underhålla förbindelse med lägret, och en afdelning, som Pieter Maritz
beräknade till fyra hundra man med tjugu officerare,
kommenderades uppför berget. Generalen tog af sig kappan och hängde
den öfver axlarna samt gick sjelf med uppmuntrande tillrop
i spetsen.
Det var en utomordentligt svår uppfartsväg, och Pieter Maritz
åsåg generalens början med den högsta beundran. Branten var
full af klyftor och klippblock. Ordningen bland infanteriet
upphörde snart, enär hvar och en hade så mycket att göra med sig
sjelf, att han icke kunde akta på det gemensamma. Truppen
upplöstes i en oredig hop, och Pieter Maritz måste ovilkorligen
tänka på en hjord af getter, som, hoppande och klättrande, stiger
upp för en bergssluttning. Allt emellanåt måste soldaterna hjelpa
hvarandra, i det att de nedifrån räckte de högre upp stående
gevär och tornister, eller dessa senare drogo upp sina kamrater.
Ehuru högländarne såsom bergsboar voro öfvade klättrare, funno
de likväl här en uppgift, som tog hela deras kraft och skicklighet
i anspråk.
Pieter Maritz märkte nu, att det icke kunde vara långt från
soluppgången. En frisk vind blåste, stjernorna började blekna, och
månen var försvunnen. De trupper, som stodo vid foten af Majuba,
hade hela sin uppmärksamhet rigtad på de uppklättrande, af
hvilka man ej längre såg de högst komna, ehuru de knappt klättrat
uppför balfva berget. Ögonblicket att fly tycktes boersonen inne.
Kavalleristerna sysslade med sina hästar, husarerna och dragonerna
hade utbredt sig öfver en temligen stor plats och till en del stigit
af, och officerarna hade, fördjupade i betraktande af uppklättringen,
icke stält ut några poster. Pieter Maritz red långsamt, liksom
oafsigtligt, åt höger, stannade då och då och såg uppåt berget,
till dess han kommit förbi den sista rödrocken, då han aflägsnade
sig i skridt. Några dragoner sågo efter honom, och han hörde,
att en af dem frågade, hvart kamraten skulle taga vägen, men
han blef ej eftersatt. Så snart han var fullkomligt ur synhåll, gaf
han hästen sporrarna och ilade i snabbaste galopp till boerlägret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
