Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glanshammars kontrakt - Dylta svavelbruks kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
tressanta omständigheter under vilka tavlan kom dit har
jag berättat i gällerstakapitlet.
Flenzberg berättar om Feiffs förbindelser med
Nikodemus Tessin, och tror att denne uppgjort ritningen till
kyrkan, som var av trä.
På grund av Feiffs ställning hos Karl XII frikallades
bruksförsamlingen genom k. m :ts resolution från
skyldigheten att inleverera kollektmedlen, som församlingen fick
behålla »till kyrckians behof samt messevin och oblaters
anskaffande».
Osvald Englundh, som forskat i Daniel Tilas i k.
biblioteket förvarade handskrifter, har funnit en del av på
1760-talet gjorda anteckningar om Dylta.
Bl. a. berättar Englundh om Tilas:
Av brukshandlingarna inhämtade han, att i juni 1699 varit tvist
mellan bruket och kyrkovärdarne i Axbärg med anledning av att
bruket »undandragit sig kyrckiobalckens vidmakthållande» i
Axbärg. Landshövdingen infordrade bruksägarnes förklaring i saken
under framhållande av att »bruksliken begravdes i Axberg och de
ingen annan kyrckiobalck hade at underhålla».
Redan 1710 blev det kyrkogård i Dylta.
Englundh berättar vidare:
Den nyssnämnda tvisten mellan Axbärg och bruksförsamlingen
var inte den enda som förekom innan den på Feiffs initiativ
tillkomna kyrkan uppfördes. Tilas nämner, att brukspredikanterna i
Dylta från äldre tider benämndes »Pastores», men att 1688
»up-kom disput derom emellan Bruket och Pastor i Axberg».
Konsisto-torium lät genom prosten Kasten Rönnow från Örebro göra
undersökning i saken, och den 20 april 1688 slöts förlikning mellan
bruksägarne och prosten Gadd i Axbärg. Härvid enades man om, att
pastorn i Axbärg skulle anses som församlingens rätta kyrkoherde
och åtnjuta »wederbörliga Pastoralier» från dyltaprästens
inkomster; själva titelfrågan underställes dock »consistorii behag och
godtfinnande».
Det var titeln, som mest förargade prosten Gadd. Men i
det fallet fick han ingen rättelse. Bruksförsamlingens
präster fingo heta kyrkoherde så länge församlingen
existerade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
