Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glanshammars kontrakt - Lillkyrka kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5i6
på Bobärgsbacken. Men det är ej troligt. Ekebärgs ägare
ha nog byggt den första kyrkan i Lillkyrka. Allt sedan
1400-talet var släkten Leijonhufvud ägare av detta gods.
I en 1783 skriven artikel av kyrkoherde Georg Gezelius
omtalas, att kyrkan är grundlagd på Ekebärgs ägor av fru
Ebba Väse, Gustav Vasas faster, maka till Ekebärgs ägare
Erik Abraham Leijonhufvud, som »omkom i Stockholms
blodbad 8 nov. 1520». Ebba Väse, som var och förblev
katolik, dog i Vreta kloster 1549. Lillkyrka kyrka var
alltså ursprungligen en katolsk kyrka, ehuru byggd under
reformationstidevarvet. Och Ebba Väse var moder till
Margareta Leijonhufvud, Gustav I :s andra gemål.
Denna uppgift om grundläggarinnan återfinnes i den
inskription, varmed kyrkan försågs vid restaurationen
1915. Denna älsta kyrka uppgives ha varit 15 alnar lång
och omkring 8 alnar bred samt alltså ha gjort skäl för
namnet Lillkyrka.
En sägen berättar, att fru Ebba Väse skulle ha byggt
kyrkan i ren förargelse. Då skulle Lillkyrka ha utgjort
annex till Glanshammar, vars kyrka fru Ebba besökte. Hon
var en kvinna, som visste vad hon ville, och det fick ej
ringas samman förr än hon kommit till ort och ställe. En
gång blev hon försenad men glanshammarsherden lät dock
ringa samman sedan han tyckt sig ha väntat tillräckligt
länge. Fru Ebba blev ursinnig, vände hem och började
strax vidtaga åtgärder för att bygga ny kyrka hemma.
En annan version av denna sägen anföres av Karl
Karlsson Leijonhufvud i dennes biografiska anteckningar om
släkten Leijonhufvud:
Om Leijonhufvud-bänken i Glanshammars kyrka går den sägnen,
att en av ägarinnorna till Ekebärg kom till kyrkan en gång, då
predikan redan börjat, ty prästen hade ej behagat vänta på henne. Hon
blev då så förtörnad1, att hon lät bygga sig sin egen bänk i kyrkan.
Om denna bänk meddelar han:
Ovanför den s, k. Leijonhufvud-bänken finnes ett på metall målat
vapen; en därunder befintlig plåt har följande inskription: »Herr
Sten Eriksson Leijonhufvud, Herre till Ekeberg och Lagmansholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
