Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från Trönö till Hudiksvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
steg han in till domprosten Knös, som examinerade i
Gamla Testamentet. På frågan hur stor kurs pastorn
läst svarade Söderblom: »Hela Vetus.» »På svenska?»
förmodade professorn. »Nej, på hebreiska», genmälte
Jonas. Då han fått rösterna till Bollnäs stora pastorat,
förhörde sig statsrådet F. F. Carlson hos dåvarande
rektor Gilljam i Hudiksvall om Söderbloms kvalifikationer.
Gilljam, som ansåg Jonas mera originell än framstående,
lät statsrådet i oförblommerade ord veta sin mening.
Jonas Söderblom, som kände sitt värde, förlät aldrig
Gilljam denna orättvisa.
I egendomlig motsats till denna obestridliga begåvning
står en rätt långt gående naivitet och godtrogenhet, som
tydligen hängde samman med hans livlighet och
impul-sivitet, vilken icke alltid medgav lugn besinning och
eftertanke. För den ämbetsmannamässiga sidan av prästens
verksamhet saknade han allt sinne och var en klen
expeditionskarl. Han tog det icke alltid så noga med
formerna, i regeln i en välvillig och i och för sig mycket
lovvärd önskan att bespara medmänniskor besvär och
onödiga omvägar. Dylik välvilja i förening med sunt
omdöme har vunnit många människor för prästen och
för hans gärning, liksom byråkratisk struntviktighet hos
prästen oförskyllt förskaffat kyrkan många fiender.
Möjligen brast omdömet någon gång hos Jonas
Söderblom, och det säges, att illvilliga människor stundom
begagnat denna hans svaghet till samvetslös utpressning.
Det var hos honom aldrig lång väg från tanke till
handling. Fattade han en misstanke, låg den genast på tungan,
och som den kunde råka vara obevisbar, fastän än så väl
grundad, kunde denna obetänksamhet ofta leda honom
in i svårigheter.
Orolig verksamhetslust, en otålig iver, som gärna
plockade frukterna från skickeisens träd halvmogna, hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
