Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från Trönö till Hudiksvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
kulna oktoberkväll 1879, då lillklockan i rådhustornet
klämtade i andlös hast och elden flög från hus till hus,
till dess en hel stadsdel stod i lågor. Man minns ju själv
hur en landspojke kände det, då han första gången hörde
brandlurarnas tjut och sprutvagnarnas dån över de
kullriga stengatorna. Det var en kväll, då lågor slogo upp
ur gulgrå rökmoln från en gård vid Stora torget i
Linköping. Då förstod jag att Nero kunde njuta av Roms
brand, ty så hjärtlösa äro skolpojkar. Det får kanske
tydas som bevis på att Nathan hade mer hjärta än andra,
att han tycktes ha känt förskräckelsen mer än tjusningen.
Till slut brann själva det ärevördiga rådhuset med dess
torn, som Sehlstedt liknat vid en upp- och nedvänd
rät-tika: »Jag minns ännu hur förskräckt jag var, då jag som
tolvåring bevittnade hur elden förtärde rådhustornet och
hur till slut alltsammans störtade ihop.»
Uppflyttning i gymnasiet medförde utom den högre
värdigheten även förmånen att kunna upptagas i
föreningen Rimtussarna. Vem skriver ett allvarligt kapitel
om de litterära gymnasistföreningarnas uppfostrande
betydelse under de ömtåliga år, då det medgörliga och
plastiska barnasinnet börjar vika för en kantig,
självständig, revolterande personlighet? Själv tror jag att jag hade
tagit skada till min själ av skolarbetets omilda dressyr,
om jag icke haft Sällskapet för Vitterhet och Häfd. Det
hade anor från slutet av 1700-talet. Tegnér hade i ett
vänligt brev tackat för hedersledamotskap. Jag kan
aldrig glömma den musiska lyckokänsla, som fyllde min
själ, då jag fått rätt att ensam stöka i dess bibliotek, som
upptog ett eget rum högt uppe under taket i det gamla
läroverkshuset.
Rimtussarna var en yngre och anspråkslösare förening,
men mångsidigare, och den förenade intressen, som vid
de stora katedralskolorna hade egna organ. Sällska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
