Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
tetshusets stolta murar. Domkyrkan visade ännu de
Hårlemanska huvarnes förnäma silhuett, och det gamla
och goda teglet lyste ännu gulrött och varmt i höstsolen.
Men efter några år restes byggnadsställningarna även
här, och ett restaurationsarbete började, som förvisso var
ett verk av god hänförelse, om också konstnärligt sett på
villovägar.
Också studenterna grepos av denna dådkraftiga
byggnadsiver. Hälsingar, göteborgare, östgötar och
norrlänningar uppförde under åttiotalet nya storvulna
nationshus, i vissa fall alltför storvulna för
landskapsföreningarnas skrala kassor. Värmlänningarna flyttade in
i Bengt Oxenstjernas gamla hus, som i nära hundra år
varit akademiens sjukhus, och gottlänningarnas lilla men
tappra skara i ett hus på det gamla franciskanerklostrets
grund.
Det var en nybyggnadens tid också i andens värld. Där
byggdes och revs ned med samma sorglösa likgiltighet för
ärevördiga traditioner, som universitetets och kyrkans
målsmän visat mot ruinerna av den gamla biskopsborgen
och mot domkyrkans medeltidsarkitektur. Det ofta
förtalade åttiotalet var i verkligheten en tid av betydande
andlig kraftutveckling och jäsande nytt liv. Bland dåtidens
studenter funnos många, som med verklig lidelse ägnade
sig åt kulturens och världsåskådningens stora frågor.
Sinnena voro vakna, idéstriden började på allvar. En
jämförelse med glunttidens efterklangsromantik och de
sista decenniernas praktiskt nyktra, fackmässigt
begränsade strävsamhet utfaller sannerligen icke ogynnsamt för
åttio- och nittiotalens studentgenerationer.
Det var inom de radikala studentkretsarna som
framtidsvinden blåste starkast. Redan som gymnasist hade
den unge Strindberg fått höra, att idealist i Uppsala var
ett öknamn. Pontus Wikner var visserligen högt beund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
