Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
vecklat sig därhän, att han varit vänlig nog bjuda oss
hem till sig på middag i morgon för personligt
sammanträffande. Hu, om gubbarne häruppe visste det! Då skulle
de allt ha Samuel och mig vederbörligen rubricerade.»
I maj 1892 sammanträffade Söderblom åter med Fehr,
nu under dramatiska omständigheter. Den 24 maj skulle
teologie kandidaten Hjalmar Danell för docentur försvara
en avhandling över »Ritschls lära om synden». Vid
dis-putationsakten anmälde sig Fehr som extra opponent.
Söderblom berättar i ett brev, daterat »Uppsala, dagen
efter den stora skandalen», om den märkliga striden.
»Fehr utvecklade i ett par alldeles briljanta anföranden
Ritschls allmänna empiriska intresse, hur han sökt ställa
det religiösa problemet över all metafysik. Han röjde
ett högst anmärkningsvärt innerligt tillägnande av Ritschls
tankegång och en ingående bekantskap med
’Rättfärdiggörelsen och försoningen’» — Ritschls dogmatiska
huvudarbete. .
Fehr beskyllde Danell för illvilja mot Ritschl, för att
förtiga de goda sidorna hos hans teologi och för att »söka
göra sig löjlig på Ritschls bekostnad». Danell, som var
en utomordentlig debattör, blev emellertid icke svaret
skyldig. Med skärpa tillbakavisade han beskyllningen
för att ha sagt och skrivit något sådant, som opponenten
påstod sig läsa i hans avhandling. Daneils logik bragte
Fehr ur fattningen, och han brusade upp: »Jag
beskylles här för att fara med lögn (oro bland publiken). För
övrigt anser jag, att då jag rest ned från Stockholm för
att bevista denna disputationsakt, jag skulle ha kunnat
bli humanare bemött av en ung teolog.» På dessa ord
följde en åska av stampningar. Den djärve fick
småningom åter ordet och kunde avsluta sitt anförande i en
något mildare ton. Söderblom, som var andre opponent,
hann efter aktens slut ned till tåget för att säga farväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
