Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
dan gestalt. Själva Rudin tackade honom genom en
livslång vänskap, för att han givit honom lov att skratta.
Och dock var Hjärne intet stöd för den gamla tron.
Han ville historisk rättvisa åt kristendomen.
Ståndpunktstagande av mera personlig art höll han mycket strängt
tillbaka. Han ogillade överhuvudtaget all känslosam eller
påträngande subjektivitet och dolde sin egen så långt
möjligt bakom kärvhet och studentikos oberördhet. Men
då den personliga ståndpunkten någon gång kom till
synes, visade den en märklig överensstämmelse med den
syn, som de unga börjat ana. Det var icke underligt, att
de slöto sig troget till Hjärne. Det gällde särskilt
Söderblom. Trots all olikhet förstodo de båda varandra och
drogos särskilt till varandra. Det var genialitetens
frimureri. En livslång vänskap ingicks.
Söderblom har många gånger betonat vad han kände
sig skyldig Hjärne. Vid hans avsked från professuren
skrev han från Leipzig 13/u 1913: »Vördade lärare och
Broder! Avskedsuppvaktning. Avsked från Uppsala
kan Du ej taga ens om Du ville det. Så evigt som något
mänskligt kan vara, så fast sitter Du i Uppsala. Jag
menar förstås inte ’stenarna och marken’ och allt det där,
som en primitiv eller dekadent religiositet kan hålla
heligt. Utan jag menar verkligen Anden. Den helige Ande
är liksom allt levande stadd i tillväxt tiderna igenom,
och Han har en historia. Och det har varit Dig av
gudomlig nåd förunnat att i mångas bröst, här är två, inlägga
en vetskap och en fordringsfull underkunnighet om
Anden i vissa hans yttringar, som vi utan Dig ej skulle äga.
En försakelse är i alla fall att ej få vara med om lördag.
Du avskyr med rätta sentimentalitet. Någon gång kan
det ändå vara välgörande att få giva känslorna fritt lopp.»
Det var väl sannolikt i sin egenskap av studentkårens
ordförande som Söderblom fick mottaga Hjärnes berömda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
