Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
»Jag skulle haft lättare att göra min bristande tid
gällande emot K. F. IL. M:s enhälliga önskan, ifall det ej
kommit för mig att i mitt avslag låge konsiderationer i
antydd riktning, önskan att ej prononcera en ståndpunkt,
som kanske för många inom och utom nationen är
frånstötande. Så tyckte jag, jag kunde det ej. Bibehålles ett
gott personligt förhållande mellan mig och de hyggliga
radikaler nationen äger, så är det nog. Någon hänsyn
till slika åsikter i riktning mot att ej prononcera mina
anser jag mig ej böra taga. Blott nationens heder ej
lider. Hedersposten i nationen är mig dyrbar. Jag skall
söka sköta den så gott jag kan. Men 10 i nationen kunna
göra den saken minst så bra som jag. K. F. U. M.
befann sig däremot i en rådvill belägenhet, om jag icke
hade åtagit mig. Nu är det en annan sak. Min tid blir
på detta sätt så kringskuren, så betänkligt. Och klent
blir allting skött. Men det kommer för mig, att kuratelet
åstundas av mig mer på grund av ambitio än K. F. U.
M.-ordförandeskapet. Jag menar mig ej ha rätt släppa det
senare för det förra.»
På den tiden valdes studentkårens ordförande bland
kuratorerna. Hösten 1892 utsågs Nathan Söderblom
till innehavare av denna kårens främsta förtroendepost.
Från radikalt håll gjordes visserligen ett litet försök att
spela ut K. F. U. M. och kristligheten. En insändare
i Upsala Nya Tidning ansåg att »det torde vara orätt att
draga kand. Söderblom från hans trägna verksamhet i
Kristi. Ynglingaföreningen». Försöket misslyckades och
Söderblom valdes med stor majoritet.
Den representation, vilken ålåg honom som
kårordförande, skötte han glänsande. Hans tal vid
studentuppvaktningen för Gunnar Wennerberg den 30 april 1893
väckte stor hänförelse. Han började med ett djärvt
kast: »Hell dig, tonernas mästare!» Men att den unge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
