Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
son i spetsen gått den väg Söderblom anvisat? Om
flertalet präster under dessa skickelsedigra år besjälats av
hans syn på den sociala frågan? Tanken är fantastisk.
Men är det för djärvt att tro, att den svenska
arbetarrörelsens ställning till kyrkan i denna stund hade varit
en annan, om så varit? Nu fick den bryta sig väg trots
kyrkan. Man får därför icke undra över, om den varit
senfärdig att tacka dem bland kyrkans män, som
verkligen behjärtade det berättigade i dess strävanden.
Söderblom trivdes i Paris. Staden fångade honom som
så många andra eller rättare mer än andra. Ty hans
kynne hade en obestridlig frändskap med 1’esprit gaulois.
»Den som känt Paris hjärta slå, glömmer det nog aldrig.»
Han beundrar fransmännens personliga kultur, deras
underbara älskvärdhet, anpassningsförmåga och goda
humör i världsstadens trängsel och villervalla. Och först
och sist: Paris’ »sagolika skönhet». Paris är ännu
världskulturens stora arena, dess uppvisningsort, och »ingen
stad har i den moderna tiden en dylik historia».
Och dock, trots allt tacksamt erkännande behåller han
en tyst reservation i hjärtat. Helt kan icke denna franska
kultur fånga honom. »Jag tror, att Paris icke längre
har den andliga ledningen. Den ha germanerna tagit och
skola behålla den.» Ibland känner han starkare än
annars, att hans ande innerst räknar annan släktskap.
Under oktoberdagarna 1896, då ryske tsaren besökte Paris
för att lägga grunden till utställningsbyggnaden och
frihetens folk jublar mot det halvbarbariska tsarrikets
självhärskare, förnimmer han, icke utan en viss stolthet i sitt
ursvenska hjärta, bakom leveropen den dova fruktan för
germanernas friska, växande styrka. Riktigt andligt
bofast kan han aldrig bli i Paris. Han glömmer ej att han
rest ut för att komma åter. Den 2/o 1895 skriver han till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
