Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
både värme och inspirerande kraft — var icke
Kristusinnerlighet sådan Söderblom mött den hos den svenska
väckelsen och hos Luther. Hans beundran för Sabatier
som mänsklig typ och för hans lysande formella
begåvning har väl småningom avtrubbat känslan för denna
inre dissensus. Men den fanns där alltjämt.
Söderbloms inställning till de vetenskapliga och
teologiska grundproblemen var på avgörande punkter en
annan än Sabatiers. Frågan om tro och vetenskap,
religion och kultur stod för båda i förgrunden, men
konflikten hade i båda fallen en belt olika innebörd. För
Sabatier, som levat i nära känning med den mäktiga
franska positivismen, är den vetenskapliga kritik, som
vållar sönderslitenheten i vår inre värld och undergräver
vår tro. den naturvetenskapliga åskådningen, den
mekaniska determinismens världsbild: det gigantiska
maskineriet, där vilja, personlighet, ändamål bli ord utan
mening. Utgångspunkten för hans trosförsvar är den
ångest och vånda, åt vilken Viktor Rydberg och Vitalis
Norström givit så gripande uttryck.
Söderbloms andliga situation har egentligen aldrig
varit densamma som »Grubblarens». Han har innerst
alltid varit viss om andeliv i tingen, om Gud, 0111 den eviga
världen. Hans tro i dessa stycken hade livet igenom en
omedelbarhet, en ljus frimodighet och tillförsikt, som i
grunden aldrig synes ha rubbats. Det är betecknande
att han i sin stridsskrift mot Heüman förklarar, att
denne bedömer vår tid fullkomligt felaktigt, då han i »den
naturalistiska och materialistiska världsåskådningen» ser
trons egentliga fara. Söderblom menar kort och gott,
att denna åskådning »för länge sedan sett sina bästa
dagar». För honom var det vetenskapliga problemet
histo-ricismens, den historiska och psykologiska relativismen.
Uppenbarelsen, för Söderblom teologiens centralbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
