Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från Uppsala till Leipzig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
testantism», året därpå utgiven i bokform. Den svenska
teologin hade dittills i huvudsak hållit sig till tyska
lärofäder, och till teologisk vetenskaplighet hörde en tung
skolastisk stil, bemängd med de gruvligaste germanismer.
Där talades om »stickhålliga» bevis, om »begrundandet»
(bevisandet) av en åsikt och annat liknande. Här
öppnades fönstren mot europeiska perspektiv, och man
förnam för första gången en kontakt med det levande
sammanhanget i samtidens andeliv. Särskilt märklig var
den fina och förstående teckningen av mystikens väsen,
föranledd av ett närmare studium av den katolske
modernisten v. Hügels skrifter. Med Hügel hade
Söderblom redan trätt i brevväxling. Båda hyste uppriktig
beundran för varandra, vilken icke minskades av
medvetandet om en viss dissonans i åskådningen. Belysande
för v. Hügels uppfattning av Söderblom är det brev han
i juli 1921 skrev till Loisy och som denne nyligen
refererat i sina memoirer. Hügel uttalar sin glädje över att
tre gånger i lugn och ro ha fått träffa »den berömde d:r
Söderblom, ärkebiskop i Uppsala», och han lovordar
varmt hans karaktär. »Men vilka stridsmän dessa
lutheraner äro, till en del verkligt förblindade!» Efter
ett föredrag av Söderblom om Luther hade v. Hügel
ansett sig nödsakad att taga till orda för att förklara, att
bland lutheranerna funnes visserligen enligt hans
personliga erfarenhet betydande lärda, med vilka man kunde
sympatisera, t. ex. H. J. Holtzmann, men hos andra,
exempelvis Wilhelm Herrmann, en olidlig doktrinarism.
Söderblom hade svarat mycket mjukt och till och med
med en viss beundran. Trots sin livliga uppskattning
kunde mystikern Hiigel icke undgå att känna, att
Söderblom icke helt var hans man. Därtill var han för
utpräglat luthersk.
Som handledare av vetenskapligt studium var Söder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
