Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från Uppsala till Leipzig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Jag har visserligen icke haft anledning att frångå alla
meningar jag där framställt, men för ingenting är jag
min lärare större tack skyldig än för denna grundliga
kritik. Det dröjde nära sex år från den dagen, innan
jag åter blev färdig med en akademisk avhandling, vilket
säkert var en lycka. Men framför allt står jag i
tacksamhetsskuld till honom, därför att detta första
misslyckande på intet sätt minskade hans personliga välvilja
eller hans verksamma intresse för mina fortsatta studier.
Napoleon påstod, att han aldrig gav sina generaler
detaljerade order. Han befallde dem endast att segra. Allt
för ingående direktiv lamslår företagsamheten och
förmågan av eget initiativ. Det gäller även om
vetenskaplig handledning. I vetenskapen som i livet är det lika
sant, att uppfostrans första plikt är att göra sig själv
obehövlig. Söderblom gav sina lärjungar full frihet.
Hans ledning inskränkte sig till det viktigaste: att finna
ett ämne, om vars vetenskapliga betydelse och
möjligheter han var fullt klar, och sedan att ge vederbörande
nödig entusiasm för just detta ämne. Han gav mig ämne
för min akademiska avhandling, valt med lycklig
intuition. Han hjälpte mig att komma i förbindelse med
Ignaz Goldziher i Budapest för att få de första
litteratur-anvisningarna. Vetenskapligt fick jag sedan hjälpa mig
själv. Men utan hans fortsatta personliga uppmuntran
och understöd hade mitt arbete aldrig nått sin
fullbordan. Fallet berättas blott därför, att det är typiskt.
Men han blev uppfostrare och andlig ledare och
själasörjare för oss studenter i mycket vidsträcktare
omfattning. Sabatiers mottagningar hade flyttats från tisdagar
till måndagar, från Paris till Staby prästgård. Där
samlades icke blott ett kotteri, en inre cirkel. Alla voro
välkomna, och där sågos många som till fack och
åskådning voro rena outsiders i den teologiska omgivningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
