Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. För kristen gemenskap och folkens fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278-
Men den högdragna klokheten har ingen anledning till
förhävelse. Den visdom, som består i att taga världen
sådan den verkligen är, kräver ingen högre grad av
upplysning. Det är ej blott stora politiker, som förstå den
konsten. Den utnyttjas framgångsrikt även av många
små och snikna själar. Men det har hänt att denna
billiga världsklokhet någon gång känt marken gunga under
sina fötter, den har överraskats av eruptioner och
jordskred, av en tänkesättets förändring, förberedd i det
tysta av de ideella faktorer, som man förbisett och
föraktat. Det kan hända ännu en gång. Guds dårskap är
visare än människorna.
Söderblom tappade icke modet. Kväkarna i England,
som under allt kristendomens förvärldsligande förfäktat
sin hänsynslösa trohet mot urkristna ideal, hade bestått
även världskrigets eldprov. De hade år 1917 börjat
arbeta för ett internationellt kristet möte. Söderblom
hade hyst liknande planer, och i samråd med
representanter för de nordiska kommittéerna av
»Världsförbundet för mellanfolkligt samförstånd genom
kyrkosamfunden» utfärdades inbjudan till ett internationellt möte
i Uppsala 14 december 1917. Deltagarna från
entente-länderna förvägrades pass. Clemenceau hade
segerfreden i sikte. Ingenting fick ske, som kunde rubba den
hänsynslösa vedergällningens tro på sin absoluta rätt.
Konferensen gick om intet. Nya inbjudningar under
följande år blevo lika resultatlösa.
Då en gång den ekumeniska rörelsens förhistoria blir
skriven, skall det bli uppenbart, vilken övermänsklig
ansträngning Söderblom under dessa år nedlagt på att
förverkliga den tanke han kände som sitt livs kallelse. Det
krävdes en tro, som kunde försätta berg, en optimism
som fångade varje fattig ljusglimt bakom molnen, en
vilja — icke av järn eller stål, den hade brustit inför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
